Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Victor Svanberg
mycket för. Ett uteblivet brev sätter henne i raseri, hon skriver
ett avskedsbrev för att om ett ögonblick ångra sin överilning och
bönfalla om svar. Hon misstänker, att »kamratens» reserverade sätt
kommer sig av hans tro, att hon är kär i honom. Skulle belackarna
ha rätt, frågar hon, dissekerar sig, vill intala sig, att hennes känslor
för honom äro moderliga, och stannar vid, att om än den sympati
hon känner, kan kallas kärlek, den i varje fall ej överskridit de
gränser, som den officiella äktenskapsuppfattningen kallar brottsliga
(s. 114 f.).
En modern bedömare kan icke ett ögonblick vara i tvivel om
arten av Ernst Ahlgrens känslor för Lundegård under dessa månader:
hon älskade honom, fastän kärleken icke varit starkare än att den
balanserats av hennes hederskänsla, hennes stolthet och rädsla att
göra sig löjlig, hans likgiltighet och divergensen i deras åsikter samt
tillsist hennes nyvaknade vänligare känslor mot mannen.
Victoria Benedictsson har våren 1886 känt sig stå mellan två
män, sin make och Axel Lundegård. Det är enligt min mening ur
denna spänning Fru Marianne vuxit till roman med den
äktenskapliga troheten som centralt problem.
3 april står antecknat i almanackan: »inte glad åt Fru Marianne
men håller på med henne ändå. Afslutade kapitelindelningen och
den första lösa uppsättningen.» Det är uppenbarligen denna plan
som i ett brev till Lundegård i maj säges innehålla 16 kapitel
(Dagb. II, s. 96). I den fullbordade romanen har kapitelantalet
blott ökats med 1, till 17. Huvudlinjerna böra sålunda ha varit
ungefär klara vid planläggningen.
Emellertid gick arbetet sakta. Ernst Ahlgren hade satt sig före
det anspråkslösast möjliga dagspensum, tre rader, men icke ens det
kan hon alltid prestera. När planen i början av april utarbetades,
hade hon redan två månader våndats av bristen på inspiration, och
det gick lika trögt efteråt. 4 april »började (hon) skrifva Fru
Marianne, d. v. s. utföra den», 5 april skrev hon »men utan
förhoppningar om att lyckas dermed» och 6 april heter det: »Arbetade
på Fru Marianne, men det tar icke med arbetet och jag är icke
nöjd med det». 7 april har hon anförtrott Stora boken sitt
missnöje med sitt resultat och sin vilja att nå ett bättre: »Jag skall
skriva om begynnelsekapitlet, jag skall ha bättre modeller, jag skall
lyckas» (Dagb. II, s. 74).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
