Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 Victor Svanberg
Jag hör till dem, som äro skapade att arbeta, icke att njuta. Men för
mig är arbetet mer än allt vad njutningen kan ge. Ja, gå! Jag vill
icke hålla dig kvar. Ännu mindre vill jag följa dig på den väg du
önskar gå. — Det ligger något storslaget, ödsligt i den tomhet, jag
känner. Den ger plats för mitt arbete, som kan växa och vidga sig
— den koncentrerade viljans långsamma arbete.
Det arbete hon talar om, är Fru Marianne. Eedan ett par
månader tidigare hade hon anat, att Lundegård skulle finna
romanen tam. Likväl hade hon 29 juli bett honom kritisera den »på
gamla kamratviset» och en av de första dagarna i augusti
skickat honom dess sex första kapitel. Hans omdöme har knappast
kunnat vara uppmuntrande, vi veta blott, att han funnit ett par
bifigurer, Mariannes vräkiga bröder, bäst. Och när hon nu, i
augusti, föresätter sig att på nytt ta i tu med romanen, har hon
ej något hopp eller någon vilja att skriva Lundegård till lags.
Tvärtom går hon till verket med full föresats att skriva mot honom,
att kasta sig in i det krig hon dagen förut i sin ensamhet förklarat
mot dekadans och immoralism. Åter hemma i Hörby antecknar hon
11 augusti:
Intet pjunk! Det som för mig är sanning är mig mera värt än
hans intresse. Nu griper jag på nytt tag i »Fru Marianne». Framåt.
(Dagboksblad II, s. 143).
Om jag ej misstar mig, är det första, hon efter krisen skrivit,
en alldeles omedelbar, nästan barnslig hämnd för det översitteri,,
hon trott sig utsatt för från esteternas sida, och strykpojke i dikten
har blivit en av de romanfigurer, som Lundegård funnit behag i.
12 augusti antecknar hon: »Skref om och ändrade början på
7de kap.» Jag har i början av denna studie sökt visa, att härmed
menas retucheringen av den ursprungligen fristående novellen om
en romanesk ung frus och en prosaisk lantmans hemliv. Men kapitlet
innehåller dessutom ett intermezzo, som förutsätter romanhandlingen
och även genom sin stämning skär sig mot den f. d. novellens lugnt
humoristiska ton. Intermezzot handlar om Mariannes fina bröders
besök hos sin rika men enkelt levande svåger. De installera sig
med sina överklassvanor, och särskilt en av dem, Karl, retar Börje
med sin lättja och sitt övermod. När Karl frekventerar traktens
dansbana och utlåter sig försmädligt om den publik, han behagar
nedlåta sig till, laxar Börje upp honom och säger sig unna honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
