Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fru Mariannes» tillkomsthistoria 229
— I alla fall måste det vara slut. Det kom mera som en suck
än som artikulerade ljud.
— Varför?
Hans låga röst var skarp och det ryckte nervöst kring hans
rörliga näsvingar.
— Det var orätt — brottsligt.
— Nonsens! Han kastade huvudet tillbaka som för att med denna
rörelse slänga undan hennes påstående.
— Jag säger inte att felet var ert; det kanske var mitt eget,
sade hon svagt, i det hon sänkte sin blick från hans ansikte ned till
bordet, vid vilket hon stod.
Han svarade ingenting, han såg oavvänt på henne med växande
harm och indignation.
— Och så vill jag be er resa, tillade hon utan att lyfta sina
ögon.
— Resa?
— Ja — för att aldrig komma igen. Rösten hade sjunkit till en
nästan ohörbar viskning, så rädd var hon att uttala dessa ord. Och
nu tvingades hon att se upp, men med en enda liksom skyggande blick.
Hans näsborrar vidgade sig; han var blek och de bruna ögonen
beto sig fast i hennes ansikte medan hans andedräkt flög fram i korta,
skarpa tag.
— Vad är det du säger?
Hon stod som en livdömd. Hon kände hans raseri, men vågade
icke längre se det.
— Tala! Vad är meningen?
I hans vrede mängde sig så mycket av vapenlös smärta, att den
blev dubbelt pinsam.
— Förlåt mig, sade hon ödmjukt, och hennes läppar darrade som
emot annalkande tårar; jag kan icke hjälpa det.
— Men du måtte kunna säga varför . . .
— För det jag aldrig mer skall kunna försvara det. Var
barmhärtig och res! (s. 253 ff.)
Dessa sidor höra till dem i romanen, som kunna exakt dateras.
Dagboken vittnar, att Ernst Ahlgren 9 sept.: »Skref på
uppgörelsescenen mellan Pål och Marianne» och 10 sept.: »Skref på
uppgörelsescenens slut».
Ett par veckor lia nu förflutit efter raseriutbrotten i augusti
och den febrila snabbproduktion, som de utlöste. Förstämningen
är kvar. Pål uppfattas med samma ogillande, och hans hjärtlösa
levnadskonst får en djupt upplevd dementi genom Mariannes mun.
Men han är dock ej nu den alltigenom osympatiske förföraren från
flirtationsscenen. I aspekten på honom överväger snarast medömkan.
En sådan känsla hade funnits hos Ernst Ahlgren även i den sju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
