Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 Victor Svanberg
helt nyss behärskat hennes diktning. Apropå fru Edgren, som han
eftertryckligt förlöjligade inför hennes medsyster, slog han ett slag
för mannens och kvinnans lika ansvar i erotiska konflikter:
Så talade han om det bakvända i att män och kvinnor dela sig i
två fientliga läger. Det föråldrade löjliga i att kvinnoskribenterna i
sina arbeten ha en »förförare», d. v. s. en som knappt har annat yrke
än detta. Och vad vill detta säga? Att förföra? Den unga flickan
bör väl veta så mycket, att hon icke låter sig förföras! Varför skylla
allt på honom?
Stora boken förmäler icke sin bikterskas reflexioner vid dessa
Brandesord. Har hon då liksom under pratet om Strindberg strax
efteråt haft sin roman i tankarna, så bör hon ha rannsakat sig och
frågat, om hon skipat full rättvisa mellan Marianne och Pål. När
hon efter brytningen med Lundegård i augusti gjort Pål till en hal
förförare, hade hon just icke varit i lynne att fördela skulden jämnt.
Men hon hade ju ännu tillfälle att förbättra vad hon gjort,
och ett ställe i boken synes mig tydligt vittna om en sådan ny
avvägning. Utgångspunkten för denna min studie över förskjutningar
och omarbetningar på Fru Marianne har varit observationen, att
den stora uppgörelsescenen i tolfte kapitlet inte hänger riktigt
samman. Pål ändrar plötsligt ton och karaktär. Han beter sig först
som en föga fin kvinnojägare lurad på sitt byte. Han är mer
retad än sorgsen och kastar över den gråtande kvinnan framför sig
glåpord som dessa: »Å, man tänker tala ur den högre tonen», »Å,
Eva du är god!» o. s. v. Men plötsligt utvecklar sig ur hans elaka
repliker ett stort försvarstal för mannen, som alltid får heta
förförare, och ett anklagelsetal mot kvinnan, som alltid vill heta
förförd:
Om resan kunna vi tala sedan, men först har jag någonting att
säga er, som ni kan taga emot å ert köns vägnar. Ty vi ha alldeles
för länge hört talas om kvinnornas moraliska företräden, och det kan
vara på tiden att underkasta de där företrädena en granskning.
Han hade övervunnit sin häftighet, stod nu och satte fram
fötterna och stödde båda händerna bakom sig på konsolen, med
överkroppen lätt framåtböjd. Hans röst slog in i en vårdslös salongston,
och han betraktade henne med halvslutna ögon, vars spefulla glans
simmade fram som mellan mörka tuschstreck, ännu med en antydan
åt rött.
— Vari bestå de således, dessa dygdefullkomligheter, som ni så
odisputabelt tagit patent på_, och som vi man skola blicka upp till med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
