Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Fru Mariannes» tillkomsthistoria. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fru Mariannes» tillkomsthistoria 239
Dagbokens försäkran, att uppgörelsescenen r mellan romanens
äkta makar är sann, måste betyda, att den haft sin motsvarighet i
författarinnans liv. När? Säkerligen långt tillbaka i tiden, snarast
efter Quillfeldts resa från Hörby 1880. Intet som helst stöd finns
för antagandet, att förhållandet till Brandes föranlett äktenskapliga
scener i Hörby eller ens skymten av samvetskval hos Ernst Ahlgren
såsom Linder (s. 204 ff.) menar.
Däremot ha de första tecknen till kommande slitningar med
Brandes hunnit reflekteras i diktverket. 7 januari biktar hon: »Lifsleda.
Jag funderar allt lugnare, allt bestämdare på att lägga mig ned på
min chäslong för att aldrig vakna mer.» Livsledan kommer icke av
hustruns syndkänslor utan av älskarinnans oro att förlora älskaren.
Man ser det av följande anteckning 9 januari: »Lifsleda i högsta
grad. Ett bref från G. B., hvilket gjorde mig ännu ledsnare än
jag var.»
Denna livleda har smälts in i romanen. När Börje och
Marianne återfunnit varandra i en innerligare lycka än förr, nås de
av budet om Påls död. Han har skrivit ett avskedsbrev till dem.
Däri återfinnes nästan ordagrant livsledans uttryck i dagboken för
7 januari: »Jag är trött. Jag skall lägga mig ned och aldrig resa
mig mer.»
Verklighetsöverflyttningen hade varit omedelbarare, om orden
varit Mariannes i stället för Påls. Men det var ogörligt, det hade
varit att riva sönder romanens ursprungliga syfte: apoteos av det
sunda livet. Till Påls livsöde var livsförnekelsen möjlig att anknyta.
Dock har avskedsbrevet en ren och äkta ton av trötthet till döden,
som saknas i alla hans föregående ord och handlingar och som
höjer hela hans gestalt. Det är på en omväg en verkan av
psykologisk sanning hos Ernst Ahlgren. Hos Pål Sandell hade hon
samlat alla för henne vidriga drag av modern nihilism, när hon
hatade den mest. Han hade så fått låna små drag av modernismens
store apostel, Georg Brandes, när hon älskade honom och var
lycklig. Till sist har Pål blivit hennes egna känslors tolk, när hon i
föraning om den älskades förlust Önskade sig döden.
Påls dödsbrevs datum är det sista vi veta om romanens
tillblivelsehistoria. 17 januari har Ernst Ahlgren antecknat: »Påls
afskedsbref» och 23 januari: »Renskref sista raderna af Fru
Marianne»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
