Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miscellanea - Stormskildringen i Bacchi tempel och Min son på galejan. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 Miscellanea
Stormskildringen i Bacchi tempel och Min son på galejan.
Av
NILS AFZELIUS.
Satsen om Bellmans exempellösa originalitet har varit en
kopparport, framför vilken forskningen stannat i känslan av sin egen
otillräcklighet. Det är länge sedan känt och erkänt, att han icke enbart
varit den sorglöse improvisatorn, som skapat ur sin ingivelses fullhet,
inspirerad mera av naturen än av dikten. Det blir alltmera klart, att
Bellman arbetat även de obetydligaste av sina dikter med den största
omsorg. En stor del av hans skapelser ha tillkommit vid skrivbordet
och icke vid cittran, och dessa äro helt naturligt mera litterärt
inspirerade än de egentliga visorna. Detta gäller mycket i tillfällighets
-poesien men också en del i Fredmans sånger och epistlar, det gäller
framför allt Bacchi ordenskapitel.
Vad den oförtrutna Bellmansforskningen, som dock mera sysslat
med ämnena för skaldens dikt än med denna dikt själv, hittills har
haft att uppvisa av lån eller reminiscenser inskränker sig till
konstaterande av en del allmänna likheter med Dalin, Creutz och andra, som
Bellman medvetet ansluter sig till eller rent av parodierar, och till
den kända Boileauparafrasen i Liksom en herdinna, som på ett så
lysande sätt ådagalägger hans geniala frihet. Undersökningarna av
Bellmans litterära förutsättningar ha stannat vid ansatser, och det är
därför ej underligt, om direktare anknytningar icke ha kunnat visas.
Det har därför intresse att draga fram ett exempel på ordrätt
överensstämmelse mellan en dikt av Bellman och en av den svenska
litteraturens mest kända verk, Wallenbergs Min son på galej an.
Alltsedan Atterbom inrangerade Wallenberg bland Bellmans »fränder» har
det varit vanligt att betrakta honom som den mottagande parten. Man
får dock icke glömma, att när den tjugotreårige skeppsprästen på
Finland gav sig ut på den färd som skulle göra honom berömd, var den
tjugonioårige Bellman huvudsakligen känd som diktare till överdådiga
men samtidigt ganska okomplicerade dryckesvisor och bibelparodier. En
betydande skald blev han först senare. Wallenberg stod självständig
i förhållande till Bellman. Han är barn av samma tid. Också han
har skakat d ryckes verser ur ärmen och sjungit flera av dem till de
melodier som Bellman använde. I förhållandet mellan de båda diktarna
är det egendomligt nog den störste av dem som står i skuld. Om
skulden icke är så stor, så hindrar det dock ej, att den förtjänar
antecknas.
När Bellman 1783 omarbetade och tryckte Bacchi tempel, öpnadt vid
en hieltes död, det till omfånget största av hans bevarade verk, hade
strax förut, år 1781, den anonyma första upplagan av Min son på
galejan utkommit av trycket. Att den lilla tarvligt utstyrda skriften,
som minst av allt vädjade till de kräsna kännarna, genast blev läst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
