Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagneliusproblem. Av Olle Holmberg - 2. Bacchanterna och Kalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stagneliusproblem 159
utesluta sanningen av de förut enstämmigt lämnade uppgifterna.1
Även det anekdotmaterial på vilket Wimmerstedt stoder sig kan ha
haft sin begränsning: man har velat tala om något lustigt om den
olycklige Svärmaren, eller man har, som naturligt är, företrädesvis
kommit ihåg honom från de stunder då han inte har varit ensam,
utan i sällskap. Den som skriver dessa rader har vid olika
tillfällen i Kalmar försökt komma åt någon sorts levande tradition om
Stagnelius, men har därvid endast stött på två notiser, om vilka
det heller inte har varit möjligt att avgöra i vad mån de ha
kunnat anses bygga på litterär förmedling: att Stagnelius gick mycket
ensam och att han drack mycket brännvin. Den förra uppgiften
har citerats från en gammal barnjungfru som bott i gården
bredvid biskopsfamiljen, den andra från en gammal präst på Öland.
Vare sig litterärt förmedlade eller återgående på direkt iakttagelse
kunna dessa uppgifter emellertid anses trovärdiga. Stagnelius var
säkerligen av naturen enstöring; även en som av naturen är
enstöring kan ju emellertid umgås med folk.
Stagnelius tycks ha umgåtts med folk vintern 1821—1822 i
Kalmar. Dessa människor ha bestått av bl. a. två slags typer:
lärda original å ena sidan, uppsluppna världens barn å den andra.
Det är sannolikt att det åtminstone vid bacchanalerna är de senare
som ha tagit ledningen. Man känner dem genom Stagnelius’ egen
Kalmarpoesi, samt genom Wimmerstedts skildring. Wimmerstedt
följer vid sin uppräkning av dramatis personae delvis det
skämtsamma brev som Stagnelius i lektor Johan Wittboms namn skrev
till fröken Jenny Hellenstjerna. Wimmerstedt uppger, 1894, att
detta brev icke förut varit tryckt; det var emellertid publicerat i
Kalmartidningen Barometern den 16 november 1893, den gången
med följande ingress: »Genom benäget tillmötesgående af skaldens
ännu lefvande, över 90-åriga svägerska, född Pella Andriette Palm,
först gift med skaldens näst äldste bror och sedan omgift med
brukspatron Wimmerstedt, äro vi i tillfälle att återgifva följande,
hittills otryckta och endast inom en trängre krets kända bref från
Stagnelius. Brefvet är ställdt till fröken Jenny (Johanna)
Hellenstjerna, född 1783 och död ogift i Kalmar 1828. Hon skildras som
en smula narraktig och förälskad i S., hvilken dock endast egnade
henne en skämtsam hyllning och för öfrigt hade henne till före-
1 Redan 1874 hade dock i Tidskrift för hemmet publicerats några dittills
icke tryckta prov på Stagnelius’ skämtsamt sällskapliga Kalmarpoesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
