Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagneliusproblem. Av Olle Holmberg - 2. Bacchanterna och Kalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 Olle Holmberg
mål för gyckel. Bland skaldens tryckta tillfällighetsdikter finnes
ett poem ’Till Jenny’. Brefvet är odateradt, men förskrifver sig
otvifvelaktigt från skaldens vistelse i Kalmar 1821, då han deltog
i societetslifvet derstädes och fröken H. sannolikt uppehöll sig å
ättens stamgods några mil från staden.»
Meddelaren har inte tvekat om att brevet härrört från
Stagnelius’ Kalmarvistelse 1821; tydligen därför att Stagnelius vid andra
tillfällen inte har deltagit i »societetslifvet». Denna uppgift är av
intresse, då den visar att Stagnelius’ sällskaplighet vid denna tid
har ansetts som ett undantag från regeln. En annan uppgift i
Barometerns notis som man kan fästa en viss vikt vid är den om skaldens
förhållande till fröken Jenny Hellenstjerna. Stagnelius’ svägerska
har inte haft någon annan uppfattning än den att skalden har haft
denna dam till föremål för gyckel. Eichhorns förmodan att han
skulle ha hyst några ömmare känslor för henne får således inget
stod i detta ögonvittnes berättelse; för övrigt får den heller inte
stod i Stagnelius’ dikter. Han talar nämligen mer än en gång om
och till henne i så obscena ordalag att hon antingen måste ha
antagits vara så hårdhudad att hon inte brydde sig om dem eller så
litet intelligent att hon inte förstod dem; troligen det sistnämnda.
En anekdot, anförd av Wimmerstedt, berättar att Jenny
Hellenstjerna kunde berusa sig; en annan tycks visa att hon hade
häftigt lynne. Kanske hade hon något litet drag gemensamt med de
bacchanter som jagade sångaren Orfeus till Dionysosaltaret.
Någon större likhet med korförerskan i Sacchanterna, med den
vackra och ursinniga Polydora eller med bassaridernas kör i övrigt
har emellertid denna manhaftiga och som löjlig ansedda dam inte haft.
Bacchanterna äro kvinnliga i Stagnelius’ skådespel; de »bacchanter»
han själv kan ha råkat i Kalmar ha väl övervägande varit
manliga. Det är nämligen möjligt att vid Stagnelius’ skildring av de
fanatiska Dionysosdyrkarna, som inte ha tålt skolk från
offerhandlingen, tänka på hans egna relationer till den krets av
dryckesbröder som han råkade in i under Kalmarsejouren 1821—1822. I
några kommentarer till namnen i ovannämnda brev lämnar
Barometern en del upplysningar om dessa, som överensstämma med och
utfylla dem som Wimmerstedt ger i Nordisk Tidskrift. Till de
flitiga deltagarna i umgängeslivet ha tydligen hört landshövding
de La Grange, enligt Barometern »känd såsom något tyrannisk i
sin ämbets utöfning» samt ofta sedd i kyrkoherde Wahlboms hus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
