Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödings svar på Levertins angrepp. Av Olof Gjerdman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödings svar på Levertins angrepp 195
blev åter aktuell under det följande årets riksdag1 då
konstitutionsutskottet med andra kammarens gillande giorde anmärkning över
utnämningen. Den 18 okt. 1890 uttalar sig Fröding, säger
Holmberg, »ytterst satiriskt» om den nye överbibliotekarien. Ett år senare
betygade han dock sympati för Snoilsky, och Holmberg antar därför
att Fröding skrivit dikten mot slutet av 1890 och sedan låtit den
ligga ett år och några månader till i februari 1892, emedan han
tvekat att publicera den på grund av dess oerhörda bitterhet och
av fruktan att adressaten skulle igenkännas.
Holmberg framställer icke sitt antagande i kategorisk form.
Tvärtom anser han sig icke kunna komma längre än till denna
modesta förmodan beträffande den Frödingska diktens adressat:
»Denne var sannolikt Snoilsky, eller, rättare sagt, det var sannolikt
Snoilsky som givit den första impulsen till dess fria fantasi.» Den
tveksamhet med vilken Holmberg yttrar sig om Förrädarns adressat
är fullt på sin plats, ty vern han än må ha varit, är det tydligt
att Fröding inte velat att han skulle kännas igen lätt. Munthe
anser att Snoilskyhypotesen »laborerar med vissa svårigheter» —
vilka nämnas ej — och för egen del finner jag de skäl som enligt
Holmberg tala för Snoilsky vara svagare än som framgår av
Holmbergs bok. Emot Snoilsky talar å andra sidan, tycks det mig, inte så
litet. Jag skall i det följande försöka visa detta och samtidigt
argumentera för en annan adressat, nämligen Levertin. Att
Holmberg-fastnat för Snoilsky beror väl framför allt därpå att det i dikten i dess
första version uppträder en Karl av Valois, talas om hov, tron o. s. v.
Andra dikter av Fröding visa emellertid att man får vara försiktig
i att dra slutsatser från dylikt när det gäller Fröding. I dikten
Täkt talar han om »lakejer», »gula galoners prakt», »guldet, som
rockarne kanter». Dessa uttrycks likhet med dem i Förrädarn har
påpekats av Munthe. »Täkt» var emellertid, som vi veta av skaldens
egna anmärkningar 1902 till sina dikter, ett »Svar på tal åt dem,
som smädade mig, när jag skänkte min akademi-belöning till
folkriksdagen».
Vid bedömningen av Förrädarn bör man i första hand
uppmärksamma den första versionen av dikten. I denna version saknas
den senare versionens inledande strofer, vilka ha annan rytm än
dikten i övrigt. I stället för denna versions sjunde strof har den
förra två strofer, av vilka den andra i bildval står dikten Täkt
mycket nära, och den i tonen mycket personliga åttonde strofen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
