Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När skrev Hedvig Charlotta Nordenflycht skaldebrevet till Criton?. Av Gardar Sahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När skrev Hedvig Charlotta Nordenflycht skaldebrevet till Criton? 69
hämtade ur skaldinnans tidigare produktion påvisar han, hur hennes
tro på vetandets lyckobringande förmåga redan länge varit starkt
undergrävd. Men hennes tvivel är religiöst, det sammanhänger
med Chamia Testamentets syndafallsberättelse och är alltså lika
gammalt som världen själv. Albert Nilsson framhåller vidare, att
fru Nordenflycht i skaldebrevet ingalunda sysselsätter sig med
frågan om vetenskapernas demoraliserande inverkan, vilket däremot
Rousseau uteslutande hade gjort. Hon besk}dler dem endast för
att göra oss olyckliga, alstra oro, brist och missnöje (s. 75). Han
anser alltså, att man tryggt kan sätta tro till den lilla noten i
Witt erliets arbeten.
I Upplysningstidens romantik kommer så Martin Lamm in på
denna delikata fråga (I, s. 179 ff.).1 Han erkänner, att såväl dikten
själv i dess nuvarande skick som speciellt den ena underrubriken
tydligen rönt inverkan från Rousseaus förstadiscours. .Frågan »om det
varit nyttigare för menniskorna at inga konster upfunnits, eller
tvert om», är enligt Lamm exakt densamma som i denna Rousseaus
skrift. Men liksom Albert Nilsson — ehuru oberoende av honom
— anser han det mycket sannolikt, att fru Nordenflycht kunnat nå
samma antiintellektualistiska resultat som Rousseau, även innan hon
lärt känna denne, och att dikten skrivits innan hon läst hans
första discours — låt vara att hon hört talas om den.
Som skäl för sitt antagande anför Lamm dels att hon i den
av Kruse påpekade lilla dikten uttryckt samma grundtanke som
Rousseau, dels att »hela frågeställningen och sättet att besvara
den (frågan) ej i grunden äro Rousseaus». Hade hon influerats av
discoursen, »skulle hon säkert sett frågan från en annan, mera
begränsad synpunkt och antagligen också kommit fram till ett
klarare svar». Genom sin analys av dikten kommer Lamm sedan till
det resultatet, att dess första avdelning snarare påminner om
Rousseaus andra discours än hans första: »Mot den fördärvade
och ständigt otillfredsställda kulturmänniskan sättes vilden, som
åtminstone ej äger kulturens laster och som lätt kan tillfredsställa
sina primitiva behov: ’hälsa, ro och nödtorft’ — hos Rousseau ’la
nourriture, une femelie et le repos’. Människans första och största
olycka är ej att hon förvärvat konster och vetenskaper utan redan
att hon börjat utveckla sin tankegång och avlägsna sig från djurets
1 Lamm, Martin: Upplysningstidens romantik, I—II, Stockholm 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
