Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära 155
medel för den vänliga solens verkningar».1 Härtill följande not:
»Frihetens egenskap, betraktad i sin reella verksamhet, består just deruti,
att den icke allenast är en förmåga till Godt, utan äfven en förmåga
till Ondt, och till ett positif t Ondt, liksom till ett positif t Godt.2 Det
positiva i det Onda är icke sinlighetens Öfvervigt öfver den intelligenta
principen, utan en desorganiserad, men med sjelfständighet
fortver-kande kraft inom den intelligenta principen sjelf.8 Det är en sjuk,
förvänd Vilja, som liksom i feberyra rasar mot sin andel i den
allmänna verldsordningen4, och slutar med att antingen öppna sig för en
högre Viljas helsosamma inflytelse eller ock att förtära sig och förgås.5
Den uppkommer derigenom, att det, som i personligheten är egoitet,
upphöjer den till realitet syftande, men innan sin fullbordade
trans-lucidation förståndslösa6 Naturdrift, som i all Jaghet är det moraliska
lifvets physiska basis, från substrat och organ för handlingar till
princip för handlingar7; egoiteten bemödar sig att såsom sådan bli
universalitet, eller att på egen räkning agera verldslag, efter hvarjehanda
infall och godtfinnanden.––––––-Hos Gud ensam är Egoitetens
princip ofrånskiljelig från Kärlekens; och det Onda kan hvarken äga rum
hos, eller föranledas af en Existens, der det Goda är evigt sin egen
nödvändighet. » 8
Mot bakgrunden av det ovan sagda belysas förträffligt några
rader i försvarsskriften, där det på tal om förhållandet mellan
kristendom och hedendom säges, att människotanken i och med
Kristi framträdande börjat finna »— — — att icke blott stjernor,
elementer och dämoner ägde ett betänkligt inflytande på menniskans
öden, utan att hon inom sig sjelf, i sin egen inre varelses
oupplysta rymder, hade att bekämpa det hårdaste ämnet och den
farligaste fienden–––––––». (S. L. T. 1817, s. 138).9
På några i ögonen fallande punkter i de tvenne anförda cita-
1 Jfr Skr. o. fr., s. 377.
2 Jfr Skr. o. fr., s. 364 ff., 369.
8 Jfr Schellings tanke, att det blott är den — i och med människan — ande
vordna grundprincipen, som kan göra uppror mot universalviljan: »Denn nicht die
Leidenschaften an sich sind das Bose, noch haben wir allein mit Fleisch und Blut,
sondern mit einem Bösen in und ausser uns zai kampfen, das Geist ist.» (s. 388).
4 Jfr Skr. o. fr., s. 391.
5 Jfr Skr. o. fr., s. 389—91.
(5 Jfr Skr. o. fr., s. 388, 389.
7 Jfr Skr. o. fr., s. 389.
8 Jfr Skr. o. fr., s. 364.
9 En tanke, typisk för frihetsläran! Självheten eller grundprincipen i
människan framställes därstädes ofta såsom mörk. Det goda består däri, att »das
finstre Princip der Selbstheit und des Eigenwillens» inom människan är: »ganz
vom Licht durchdrungen und mit ihm eins.» (s. 389). Eller: »Nur aus diesem
finstern Princip känn — — — durch göttliche Transmutation das Gute als das
Licht herausgebildet werden.» (s. 388).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
