Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling •7
dessa med sin anborna religiösa orientering vid sitt möte med den
kulturellt härskande upplysningen skulle reagera smärtsamt och
fientligt och gå till angrepp för att besegra den. Även om den till
en början utövade ett visst inflytande på deras själsliv, lyckades
de återvinna frid och glädje och kraft, först sedan de gjort sig fria
från detta och ånyo fått fast fot på trons mark. Hedborn har i
sina nyss citerade minnen skildrat den för hela hans generation
typiska situation, i vilken ban befann sig, då han kom ut i världen,
det för hans sinne upprörande mötet med den tongivande bildningen
och sina instinktiva försök att övervinna dess världssyn:
Min själ hade fått en skada af tidehvarfvet. Det så kallade
»fri-tänkeriet» hade insmygt sig i nästan hela den bildade verlden; och
ehuru rädd jag var om de ömma förmaningar, som mitt hjerta hade
burit med sig ur fädernehyddan, och hvilka utgjort både min tröst och
mitt värn, förlorade dock dessa mycket af sitt värde. De voro
beseglade med Religionen; men tiden bröt inseglet; och ur den öppnade
boken bortflög det andliga elementet, likt en sörjande fågel från ett
sköfladt näste. Ehuru jag förkofrade mig med allt fler och fler
moraltendenser, voro de dock alla liflösa. Jag ville glädja mig åt det ljus,
jag trodde mig hafva erhållit; men min lefnads väg var tom, -— mitt
hjerta var svårmodigt liksom Sauls, då Guds anda vikit ifrån honom.
Begåfvad med en rättskaffens karakter, förvarade jag mig både för
odygder och orättvisa; men det lugn, som förut låg i min själ, var
borta. Jag bad Gud, att han måtte täckas borttaga från mig allt
tvifvel. Men jag kände först vid bemödandet att frånskilja mig det, huru
djupt det låg. Lik den förste vishetsälskaren, Adam, var jag drifven
ur paradiset, livars dörrar voro nu stängda, att jag ej kunde räcka
ut min hand och taga af lifsens träd, och lefva evinnerligen. Flera
år flyktade under detta sorgliga lynne. Hvart ville jag taga vägen,
att få hugsvalelse? Från predikstolarna liörde jag mycket annat, men
sällan det, som borde höras der — det religiösa.
Han kunde inte finna någon tröst ocli hjälp i den neologiska
förkunnelsen :
Predikokonstens syftning i allmänhet hade blifvit att blott
förtjusa. Blomsterrika chrior, hämtade ur eller härmade efter den tidens
romanförfattare, voro de Guds ord jag hörde. Bibeln hade ej annat
värde, än andra vördnadsvärda gammaldags-urkunder. Dogmatiken,
klädd i en föråldrad form, hade ej förmåga att eröfra hjertan; och
Kyrkohistoriens många tvister väckte allenast den frågan: hvem har
rätt? Lärarne, väntande på tidsupplysningens resultater, hvarken
be-stridde det gudomliga Ordets sanning eller försvarade det. Aldrig,
det kan jag bekänna, märkte jag hos en enda af dem någon
enthu-siasm för detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
