Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stildier i Thorilds diktning
15
samt eruptivt utbrott, ett revolutionärt anfall, buret av vrede och
förakt, är Passionerna ännu en harmonisk dikt. Det är en religiös
hymn, låt vara att den religiösa ståndpunkten inte är kristen utan
naturalistisk. Dikten prisar naturens skönhet och fullhet, dess
förening av kraft och harmoni. Det är sant, att Passionerna har ställen,
där hänryckningen bryter sönder formen, men det är ännu inte
Sturm und Drangs obändiga formlöshet. I Passionerna går Thorild
i det stora hela inte utöver den klopstockska ståndpunkten.
Thorild talar själv om att vissa partier i Passionerna är burna
av en hänryckning, som spränger versens bojor. Han tänker
närmast på delar av sjätte sången:
NÖJET! Centrum i alla Naturens kretsar: ach! evigt
Kringom hvilket hvimla och röras de lefvande stoften,
Aldrig hvilande. O känsla! O smak af Naturen och Lifvet!
Droppe af Guds sötma! fläkt af hans andas ljuf het!
Lifva mig, himmelskt strömmande, från evighet, ur Guds sköte!
För mig på dina vågor! til Honom! til det HELA!
För mig ur gruset! O jag förqväfves, förqväfves!
Utgjut mit högre väsende! Heliga, första känsla,
Lyft mig saligt!1
Kommentaren till detta ställe lyder:
NÖJET är Lif i en högre grad. LIF är det Gudomliga första,.
GUDS väsende. — Detta bör förklara den hänryckning som så
allväl-digt råder i dessa strofer af Sången. Metern uplöses: versen liksom
dör. — Om Nöjet är högre LIF, och detta strömmar i alla oändeliga
ögnablick från Gud, och är det enda Första i hela Naturen, och är
Guds väsende, och Själen genom des fläktar åter stiger och upstiger
til det Högsta Oändeliga, o! hvar är den dödlige som ej, hänryckt i
tanken deraf, känner hvad han aldrig känt?2
Thorild betonar här, att det själstillstånd, ur vilket revolutionen
av verskonsten framsprungit, är av religiös art. En illustration
härtill ger oss en uppsats av Klopstock i Der Nordische Aufseher y
Johann Andreas Cramers tidning, för 1758. Klopstock utreder här,
vilken som är »die beste Art, über Gott zu denken». »Es giebt
eine kalte, metaphysische, die Gott beynahe nur als ein Objekt
einer Wissenschaft ansieht, und eben so unbewegt über ihn
philo-sophirt, als wenn sie die Begriffe der Zeit oder des Raumes
entwickelte.» Detta är det första och högst otillfredställande sättet.
1 Thorild, Saml. skr., I, 48 f.
2 Ibid. 55.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
