Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Wallins oro och »krisen» i hans liv
37
sålunda otvivelaktigt på att lian mer än andra, mer än de flesta
människor upplevat människolivets oro och vansklighet och kunde
återge dem av egen smärtsam erfarenhet. Beskow har t. ex. en
skildring av pendlingen i hans predikan mellan det johanneiskt milda
och det paulinskt dömande och bestraffande, som med allt tillbörligt
avdrag för det tidsmässigt patetiska, man kunde säga
skådespelar-effekterna, dock tydligt visar hans upprörda inres vibrationer:
»Stundom, efter en lugn målning af lifvets skifterika bana, väckte
hans ljungande varning åhöraren med ljudet af åskans dån, liksom
då i skogens skymning en vilse vandrare uppskräckes af ett tordön
och vid blixtens sken med häpnad finner sig stående vid ett
bråddjup. Ingen, som hört Wallin, förgäter den betydelsefulla tystnad,
som vanligen föregick de stora dragen af hans tal, påminnande om
den stillhet, som bebådar jordskalf och de för menniskan förfärliga
ögonblick, då djupets portar springa upp. Från uppskakande
rörelser af denna natur öfvergick han med sakta slutfall, liksom
ett eko från en annan verld, till tröstens och försoningens ord,
och bans amen, med half röst och mot höjden lyftad t öga, väckte
ett outplånligt intryck.»1 Den framställningens rytm, som här finns
betygad och vars intensivaste tolkning man har i Dödens engel, var
i själva verket icke endast en rytm i Wallins predikningar och
dikter — det var en rytm i hela hans liv och väsen.
Om man i en något fackbetonad term skulle vilja fånga den
konstitutiva tvekluvenhet, det genomgående drag av splittring, som
sålunda kan utläsas ur samtidas uttalanden, kunde det sägas bottna
i ett under barnaåren utbildat ångestkomplex, en ursprunglig känsla
av inre osäkerhet och underlägsenhet. Lättast kan detta skönjas i
fråga om Wallins ställning till yttervärlden. Med ali mjukhet och
koncilians fanns hos honom en despotisk maktsträvan, som givetvis
hade sin rot i ett oroligt hävdande av det egna jaget, och för
denna sida i hans väsen hade samtiden en alldeles förvånande
lyhördhet. Det är ur denna synpunkt man har att se de
oupphörliga anfall han under sin livstid blev utsatt för. Om hans
domprosttid i Västerås yttrar sålunda Böttiger, att stadens prästerskap
»ansågo honom för en hemlig hierark, lönnhal och myndig på en
gång».2 Betecknande för angreppens ton är ett uttalande av C. F.
Dahlgren, som bekant Wallins komminister och ständige vedersakare,
1 Ib. s. 146.
2 Ungdomsminnen, Saml. skr. 6, Sthlm 1881, s. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
