Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Henry Olsson
där den berömda predikan vid Nya kyrkogårdens invigning 1827
karakteriseras på följande sätt: »På en upphöjning stod
ordensbiskopen, med den stora stjernan, — hvilken, utan motstånd af
korsgevär och kammarherrar, banar väg uppför hofvets trappor,
men ej till krubban i Bethlehem, — och utgöt, med stentorsstämma,
ett hedniskt förträffligt tal öfver döden».1 Det hätska yttrandet
är visst icke enastående, och vill man ge en något så när fullständig
bild av hans yttre förhållanden i detta hänseende bör vidare nämnas,
att han under 1810-talet varit en ständig måltavla för fosforisternas
pilregn och förhånats under namnet Struthio, att Askelöf och
Livijn ännu under 30-talet fortsatte denna kampanj2 och att han
vidare attackerades av sin tidigare vän Wallmark och dennes måg
militärskriftställaren G. A. Montgomery, som till hans särskilda
harm också ifrågasatte hans renlärighet.
Det kan ju vara föga behagligt att uppehålla sig vid dessa ofta
både klumpiga och orättvisa, ja någon gång lömska angrepp, som
endast äro frånsidan av den ovanliga uppskattning och beundran
Wallin åtnjöt av samtiden ocli ibland helt enkelt äro betingade av
avundsjukans grodperspektiv. leke desto mindre äro dessa
skuggsidor både av betydelse för avvägningen av hans ställning i tiden
och säga en del om hans väsen och dess inslag av bristande
gemenskapskänsla. Wallin ansågs ärelysten, och man hånade en smula
hans vacklan inför mottagandet av lysande nådevedermälen, t. ex.
ärkeepiskopatet. Rydqvist har på sitt lugna sätt karakteriserat även
detta drag i hans natur. »Wallin^, säger han, »var älskare af
inflytande, och derföre äfven af bifall, till och med något svag för
hyllning, så länge denna ej kom i uppenbar strid med hans högsta
grundsats för handling. — — — Att emottagandet af det höga
embete, honom sednast tilldeltes, innebar en uppoffring på hans
egen önskan, var måhända en sjelf-illusion, kanske icke ens detta.»3
Allt detta vilar emellertid på andras omdömen och kan ju
1 Saml. arbeten 3, Sthlm 1847, s. 290.
- Jfr K. Fredlund, Wallin, Dahlgren och Askelöf i Studier tillägn. K. Warburg,
Sthlm 1912, s. 61 ff. Om Wallins härsklystnad vittnar, att han 1810 gjorde ett
försök att få Rosenstein att ingripa mot Polyfem (G. Frunck, Bref rör. Nya
skolans hist., Ups. 1891, s. 85). Att han tog illa vid sig av denna tidnings
angrepp framgår också av Valerius’ dikt Polyfemerne (Visor och sångstycken 2,
1811, s. 40 ff.), som med ali sannolikhet är riktad till Wallin, ehuru här icke är
plats för någon argumentering. Jfr även ett Wallinmanuskript i Sv. Ak:s arkiv,
Betraktelser i anledning af en Predikan, med utfall mot de predikanter, som
»tämligen polyfemiskt, tro sin allmänhet hvarken om förnuft eller känsla».
3 A. a., s. 82 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
