Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Wallins oro och »krisen» i hans liv
39
vara mer eller mindre färgat eller missvisande, och på säkrare
grund rör man sig därför då man kommer till Wallins
reaktionssätt inför de många nålstingen. Här kan man nämligen bygga på
egna uttalanden av honom, som lämna ett direkt och verkligt vägande
bidrag till karakteristiken. Man finner då snart, att han i högsta
grad tillhörde genus irritabile vatum och upptog allt klander med
den yttersta häftighet och ömtålighet. Han bar som Fryxell säger
skaldernas vanliga törnekrona och kände de sårande taggarna djupt.
Han hade kan man säga tvenne olika sätt att reagera. Det ena
var den tillbörliga vredens och kan belysas genom ett brev till
Beskow 1 juli 1837.1 Utgångspunkten är Svenska Minervas
polemik mot hans ärkebiskopsutnämning, som upprört honom och
kommer honom att åberopa vad han själv kallar sin bondsturskhet.
Denna sinnesförfattning bottnade i »den rättskänsla, hvarmed man
äfven åt sin egen lilla, ingen förnärmande men allom väl viljande
och rättgörande personlighet vill vindicera det jus d; fas æqvum,
som — — — när det uteblifver, af den råa Dalkarlen godtgöres
med stryk å öppen gata, — af den kammade och rakade, med
ömkans undran och sorg öfver tidens ynklighet». Det är samma
uppbrusande humör, som tolkas i hans dikt Dalkarls-Skålen, där
Geijers självsäkre odalbonde får en tillsats av bråkigt dalkarlslynne:
Drickom den handfasta
Dalkarlens skål!
Pröfvar du armen
Ar den af stål.
Den ej vill rätt
Sköter han lätt,
Den ej vill gå
Ärliga vägar
Kramar han blå.
Wallins andra reaktionssätt var det rakt motsatta och skall
även det b.elysas genom en konkret episod. Som domprost i
Västerås hade han, som nyss antyddes, kommit på kant med
prästerskapet, och vid biskopsvalet 1825 erhöll »Stiftets store Son» endast
tredje förslagsrummet, medan första rummet tilldelades den över
70-årige riksdagsintrigören domprosten Wijkman. Fallet väckte
naturligtvis åtskillig uppmärksamhet. Peter Wieselgren berättar i
Biographiskt lexicon, att han samma afton utnämningen blev bekant
var tillsammans med Wallin, tydligen i statsrådet Wirséns hus.
1 Sv. Ak:s arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
