Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Victor Svanberg
avböjande hållning mot idédikten. Han frånkänner nu, med tydlig
adress till sin egen tidigare tendenspoesi, diktaren en roll som ledare
i kamp för tidsidéer. Skalderna skola ej snärja sig i det tillfälliga
utan låta sig bäras av det »eviga och väsentliga». Annars bringa
de förvirring i stället för förklaring. Om den närvarande
verkligheten blir dem för formlös och ohanterlig, må de ta sin tillflykt
till det förflutnas ordnade värld. (Svenska akademiens handlingar
fr. 1796 del 38, Sthlm 1864 s. 8 f.) Dessa Strandbergs satser
uppfattades i liberala kretsar som ett avfall, men de äro ganska
representativa för det litterära tidsläget även inom en yngre
generation.
Föregången av Dietrichsons anfall på tegnérepigonerna, kommer
nämligen vid 1860-talets ingång en ny våg av den poetiska realismen
i Namnlösa sällskapets båda publikationer 1863 och 1865.
Signaturpoeterna hylla Runeberg, men det är icke riktigt att se dem
endast som eftersägare åt honom. De kunna med lika mycket skäl
kallas den svenska motsvarigheten till den schwabiska skolan, vars
alster de jämte andra tyska idylldikter flitigt översätta.
Grundtemat i signaturernas poesi är förhärligandet av naturen.
De tröttna icke att predika en, visserligen särdeles moderat
rousseau-ism. I Sachsiska Schweiz har Fjalar-Östergren hämtat stoffet till
en dylik predikan, Lycka. Till den byronske stormaren, till
världsmannen och till tvivlaren riktar han sina uppmaningar att dricka
hälsa ur skogens doft och vindens sus.
Du, som vildt efter lifvets lust
Jagar på mörka vägar,
Kom, här gnistrar den ädlaste must
Frisk ur strålande bägar.
Hvarje blomma, som sprängt sin knopp,
Håller en kalk emot ljuset opp;
Kan du hjertlös och kall gå förbi
Klara perlan deri?
Du, som bugat dig gammal och trött,
Högt i lysande salar,
Se, ett läger så rosenrödt
Bäddas i lugna dalar.
Kom och hvila på blommande ljung,
Frihet och frid göra själen ung.
Himlen är hög, och din hjessa du kan
Höja fritt som en man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
