Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Victor Svanberg
De stora perspektiven och de svepande rytmerna: en himmel med
drivande skyar, havsstranden öppen för vågorna, en blånande
horisontlinje, molnmassor upptornade i brinnande färger kring en
sjunkande sol äro ingredienser i Shelleys landskap, som rädda det från
deri instängda idyllens småsöthet. Att komma från signaturernas
naturpoesi till Shelleys är som att komma från en Düsseldorf till
en Turner. Likväl är icke rörelse och lidelse det som Shelley innerst
söker i naturen. Han söker stillheten, men en stillhet som nås när
ali tyngd är upphävd och allt som stänger undanröjt. I »The
skylark» har han förverkligat sina intentioner så långt det är
möjligt att göra i ord. Den osynliga fågelns sång strömmar ned från
en höjd, som tyckes oändlig. Ljud och ljus ha blivit en mystisk
enhet, himmelsk utan att vara osinnlig.
Att på det sättet måla vitt i vitt skulle svårligen lyckats för
Shelley utan hans subtila bildspråk. I The skylark spelas på en
skala sammansatt av naturens allra enklaste processer upp till
människolivets mest flyktiga stämningar, från den flammande elden till
bröllopskören, för att höja lärksångens jubel högt över allt detta.
Bilderna förtätas i Shelleys fantasi till väsen, naturmytologiska
väsen. Den antika mytologiens naturgudomligheter räcka ej till åt
honom, hur mycket han än begagnar dem, Apollo och Pan, nereider
och silfer. Spenser, som han beundrade, har lärt honom att själv
väva vidare på mytologiens väv. Renässansens skimrande festtåg
skrida genom hans vers dirigerade med en gratie, som är hans egen
hemlighet. Ett av de vackraste är den dans, som The Hours
utföra med en motkör av Spirits i »Prometeus unbound» :
But now, oh weave the mystic measure
Of music, and dance, and shapes of light,
Let the Hours, and the spirits of might and pleasure,
Like the clouds and sunbeams, unite.
Chorus of Hours. Whence come ye, so wild and so fleet,
For sandals of lightning are ön your feet,
And your wings are soft and swift as thought,
And your eyes are as love which is veiled not?
Chorus of Spirits. We come from the mind
Of human kind
Which was låte so dusk, and obscene, and blind;
Now ’tis an ocean
Of clear emotion,
A heaven of serene and mighty motion. (I: 406).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
