Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydbergs lyriska genombrott II
167
Ett sådant timmarnas festtåg se de båda älskande i Drömlif dra
fram över skogshimlen:
Och det lif, som vi flydde, af oro och flärd
har förtonat och sjunkit vid synranden ner,
och två älskande bröst och en drömmande verld
det är allt, och allt annat det finnes ej mer.
För din ande har tänt sig en skönare dag:
på de östliga fjällarnes purprade kam
gå med tankfulla ännen och svärmiska drag
i ett festtåg de tigande timmarne fram.
Om mytologien trots ali sin friskhet är ett konventionellt
inslag i Shelleys naturpoesi, så är han desto ursprungligare i
användandet av ett konstgrepp, som nära sammanhänger med hans
filosofi men som kan njutas oberoende av de bakomliggande teorierna.
Man kunde kalla det en komparation, varigenom naturen jämföres
med sig själv, blir sig själv i en högre dignitet. Den är vacker,
men den skall bli ännu vackrare. I »Hellas» har man det i enkel
form:
A brighter Hellas rears its mountains
From waves serener far; (II: 246).
Ungomsdikten Qween Mab innehåller ett prov, som ännu bär
tydliga märken av guldåldersdrömmen i ovidiansk utformning, men
flyttad från forntid till framtid:
Ali things are recreated, and the flame
Of eonsentaneous love inspires ali life:
The fertile bosom of the earth gives suck
To myriads, who still grow beneath her care,
Rewarding her with their puré perfectness:
The balmy breathings of the wind inhale
Her virtues, and diffuse them all abroad:
Health floats amid the gentle atmosphere,
Glows in the fruits, and mantles ön the stream:
No storms deform the beaming brow of heaven,
Nor scatter in the freshness of its pride
The foliage of the ever verdant trees;
But fruits are ever ripe, flowers ever fair,
And autumn proudly bears her matron grace,
Kindling a flush 011 the fair cheek of spring,
Whose virgin bloom beneath the ruddy fruit
Reflects its tint and blushes into love. (I: 142).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
