Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Verner Ekenvall
fria åsikter i religiösa och moraliska frågor hunnit skaffa sig många
fiender. Jag tror därför, att Lagus kommit sanningen närmast, då
han yttrar: »För konungens fötter nedlade hon (Kellgrens
sånggudinna) på detta enda år (1780), förutom spridda blomster, icke
färre än trenne längre oder, — riktigare: fyra, ty också den
Hora-tianska parafrasen ’Till Augustus’ bör räknas hit. Högst
sannolikt skedde alt detta, så till sägandes, supplicando, alldenstund
sakläget för skalden utvecklat sig derhän, att det gjordes honom mer
än någonsin behof af en hägnande nådesblick af den vittra
monarken.»1 I varje fall får man icke taga hyllningsdikterna som ett
uttryck för att Kellgren gillade kungens politik. Dikterna äro
anmärkningsvärt opolitiska, och då någon gång politiska hyllningar
förekomma, äro de nästan uteslutande ägnade Gustav III såsom
frihetshjälten från 1772 eller någon av hans typiska gärningar som
upplyst monark, till exempel religionsfriheten. Någon djupare känsla
har jag svårt att finna. De äro ofta traditionellt retoriska och
högtravande. Därmed vill jag emellertid icke förneka, att icke bakom de
deklamatoriska fraserna skulle kunna dölja sig en verklig
uppskattning av kungens person. Att Gustav III:s onekligen fascinerande
personlighet hade förmågan att fängsla, är ju allmänt känt. Men
ännu så länge hade Kellgren icke kommit i någon närmare
personlig kontakt med kungen. De fyra hyllningsdikterna från 1780 är
jag därför närmast böjd att i likhet med Lagus uppfatta som rätt
och slätt suppliker. Eedan det stora antalet gör enligt min mening
saken misstänkt.
Jag skall nu i korthet beröra de olika dikterna. Främst i raden
står Den 1 Januarii 1780. Tiden inför människan i livet, men det
är regentens lott att göra henne lycklig. Varför värderas då inte
denna gudarätt? Varför ser man så många regenter förtrycka sina
undersåtar?
Tyrann, Despot, håll opp, gif akt;
Hwart rasar du uti din enwålds-ifwer?
Wet, dina portars dubbla wackt
Ej från din själ den mörka oron sluter;
Wet, den Monark är störst, som största kärlek njuter;
Och högsta dygd är högsta magt.
1 W. Lagus, Skalden Johan Henrik Kellgrens finska lefnadsminnen,
Helsingfors 1894, s. 126.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
