Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familien EL, Fredrika Bremers första roman
19 7
Den tredje systern i familjen, Jnlie, bärarinna av den
känslosamma tidens mest berömda hjältinnenamn, är från början skildrad
som prima amorosa i traditionell stil, en typisk representant för
det shaftesbnryska graceidealet, skön, behagfull, öm och fylld av
livsglädje. Hon kan sägas fortsätta linjen från hjältinnan i Axel
och Anna inom Fredrika Bremers produktion. Någon levande
modell har här varit mindre av nöden, men man kan i alla fall gissa,
att drag från systern Agathe gå igen hos Julie liksom senare hos
Gabrielle i Hemmet.1 Agathe var den söta och väl vuxna systern,
fransyskt uppfostrad, glad och kvittrande, den som väl bäst skulle
ha motsvarat moderns ideal, om inte sjukdomen kommit emellan.
Man kanske också kan säga, att Julie är, vad Fredrika Bremer
skulle ha önskat vara under den period av sitt liv, då hon ivrigast
eftersträvade att vinna moderns gillande. Att hon tjusades av
denna typ av oskuldsfull ungflickscharm, visa ju även hennes senare
romaner och svag för allt vackert har hon själv en gång sagt
sig vara. Julie presenteras som den behagfullt kringsvävande unga
gracen, en blandning av skälmskhet och ömhet, en bild av »det
täcka», alltifrån de blonda lockarna till de små fötterna, »villigare
att dansa än att gå» — alltså en nära motsvarighet till den
Lenngrenska karakteristiken: »Hon är ej glad för det hon dansar,
hon dansar för att hon är glad.» Mera direkt ger hon sig själv i
det brev, varmed hon inviterar Beata Hvardagslag till familjen
(kap. 2). Det är skrivet i Fredrika Bremers egen epistolära stil,
sådan den tog sig uttryck i hennes muntra ögonblick, glatt
kvittrande, ordrikt pladdrande och fylld av små komiska allegorier och
uttryck. Helhetsintrycket av Julie blir en lättrörd och ömhjärtad
själ i en täck och behagfull kropp. Hennes historia får endast sin
inledning i första delen, men det framgår tämligen tydligt, att hon
skall erhålla en hjältinneroll i fortsättningen, och Fredrika Bremer
har troligen redan från början bestämt, hur utvecklingen skulle
gestalta sig. De två männen i hennes liv ha nämligen redan i
spelöppningen fått sin position fastställd. Julies fästman, löjtnant
Arvid, är den förste. Egentligen är han en romanhjälte av det
slag, som brukade förekomma i den populära romanen. Det
karakteristiska i detta fall är, att Fredrika Bremer genomskådat typen.
Han presenteras av fästmön Julie med följande ord:
1 Agathe får en utförlig beskrivning i brev n:r 182, 10 okt. 1834.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
