Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det filologiska inslaget alltför ringa1 — säkert är emeller?
tid, att denna metod väl harmonierade med samtidens
ofta uttalade intentioner2. Tychsen var hänryckt över
att flera omtvistade ställen i gamla testamentet fått en
vederhäftig belysning. »Tuum est tenebris lucem inferre»,
skriver han d. 24 maj 1793 till Ödmann, och Per Sjöbring
vitsordar bibelkommissionens iver att tillgodogöra sig
dennes naturvetenskapliga insikter3.
Hos Ödmann som hos Michaelis bottnade detta starka
framhävande av realia i en påtaglig intellektualism. Den
bibeltolkning, som icke var bestämt klargörande, hade
underordnat värde4. Därtill kom ännu en omständighet,
som redan Erasmus beaktat5. Sakligt bristfälliga över#
1 Neue Orient. und exeg. Bibliothek III, sid. 23 f.
2 En tes som denna var ej ovanlig: »Vera historiae naturalis cognitio,
Sacris inservienti litteris, maximam adfert utilitatem». (P. Lyséns
pastoral-disp., tes IV; Karlstad 1801.)
3 P. Sjöbring, K. Swenska Bibel Commissionens historia (hdskr. i U.
U. B.). Romantiken såg med andra ögon på den Ödmannska exegesen.
I rec. av Geijers Om sann och falsk upplysning m. afs. på religionen.
(Polyfem 1811, n:o 44) skriver Askelöv med tydlig adress: »Det kan i
grunden vara likgiltigt, om han (prästen) vet, huruvida Leviathan betyder
en haj eller en hvalfisk eller en krokodil eller en flodhäst eller hvad det
var för en fogel israeliterna åto i öknen etc.». Då Hammarsköld i sin
tidigare berörda granskning av Ödmanns mattheusöversättning sarkastiskt
pekade på Luthers överlägsna bibeltolkning, var Ödmann genast färdig
med repliken: »Det hade inte skadat hans skrifter, om han närmare känt
orientens naturalster, geografi och plägseder. Han hade då icke låtit
Moses än från judiska bordet förvisa, att såsom ätliga förklara foglar och
djur, hvilka i de orter aldrig funnits; icke placerat läderlappen emellan
ugglan och rördromen, icke fråndömt gräshopporna den egenskapen att
hoppa på uppstående bakben; icke låtit noachiderna tvärt emot Moses
bokstaf draga österut till Sinear etc.» (Journalen 1815, n:o 54).
4 Det var kravet på tydlighet, som kommit Michaelis att närmast
efter Benson och Pearce ge sina tolkningar parafrasens form, och Ödmann
följde häri Michaelis (jfr Journalen 1823, n:o 131).
5 J.M. Schröckh, Christliche Kirchengeschichte seit der Reform. I, sid. 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
