Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ödmann var långt mindre radikal. Att han tagit in#
tryck av Grotius utredning i denna del visar sig emeller#
tid flerstädes, framför allt i uppsatsen1 Om de profetior,
vilka av Mattheus åberopas såsom fullbordade, där han
med utgångspunkt i det anförda mattheusstället gör en
bestämd distinktion mellan »såfullbordades vad förkunnat
är» och »så skedde vad sagt är», i förra fallet profetia, i
senare blott tillämpning, ackomodation2.
Även i Ödmanns höga uppskattning av Septuagintas
betydelse för hermeneutiken3 torde man kunna spåra
inflytande från Grotius, varemot dennes flitiga utnyttjande
av rabbinerna alldeles icke var efter Ödmanns sinne4.
I sin beundran för Grotius hade Ödmann stärkts på
1 Str. försök IV, sid. 3 ff. I samma del, sid. 359, heter det om dicta
probantia, att deras »kraft ligger icke i myckenheten, utan i styrkan».
2 I a. a. har Ödmann åtskilliga exempel: »Si din Konung kommer till
dig saktmodig» (Sak. IX: 9) är profetia, »Wäl hafwer Esaias propheterat
om eder: Detta folk nalkas mig med sin mun etc.» är tillämpning. Jfr
Grotius annot. ad. Matth. I: 22.
8 G. W. Meyer a. a. III, sid. 436.
4 Jfr sid. 128. Rabbinerna Ȋro Pauli xsvocpwvta och yiXoaoyCa, xou
c|;st>Sovu(iou tanto nomine indigna», skriver Ödmann d. 19 dec. 1801 till
Geringius. — Att Grotius så sällan åberopas i Ödmanns skrifter torde väl
närmast bero på dennes redan antydda obenägenhet för citationer.
Åtskilliga direkta inslag kunna dock observeras, huvudsakl. hämtade från
Ödmanns S. Matth. Evangelium: kap. XIII: 19, där PaciXs£a förklaras
med »evangelii lära»; XXVI: 63, där oidj xou 9-soö fattas såsom Messias;
XXVII: 59, där utredning om aivSdvt lämnas efter Grotius adh. 1.
Vid Mark. I: 8 (reveofiaxt. anmärkes — Str. försök2 III, sid. 271 f. —:
»Den helige Ande, betraktad såsom person i Treenighetsläran, kan icke
här påtänkas. (Att Grotius är källan uppger Ö. i sitt försvar för
tolkningen; Stockholmsposten 1821, n:o 124 bih.). Jämväl i fråga om tiden
för avfattningen av Joh. 1 brev (Paraphras, sid. 488) och tolkningen av
de sju basunerna (Försök öfver Joh. uppenb., sid. 74 fF.; jfr O. Gerlach,
Förkl. öfver Nya Test., Wensjoes övers. III, sid. 316 noten) följer
Ödmann Grotius. Härtill kan läggas, att de av Ödmann ej sällan nyttjade
J. G. Rosenmiillers Scholia in N. T. i stor utsträckning ha hemortsrätt i
Grotius Annotationes. (Jfr Ödmann, Anwisning, sid. 77).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
