- Project Runeberg -  Samlade otryckta skrifter / Andra delen. Otryckta berättelser och dikter /
132

(1918-1919) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

OTRYCKTA BERÄTTELSER OCH DIKTER

ments spirituels». Man mäste lefva emedan det icke
fins timmar, utan intima underverk. Man) måste lefva
emedan det icke fins en handling, ett ord, en åtbörd som
undgår den oförklarliga vedergällningsrätten i en verld
»der det finnes mycket att uträtta och så litet att veta».

Det fins intet stort och’ litet lif, och1 Regulus’
eller Leonidas’ storverk betyder intet då jag jemför
dem med min själs hemliga tillvaro.

Vi vandra tyngda af trycket från vår själ och’
det fins ingen proportion mellan henne och oss. Själen
tänker kanske icke på hvad vi företaga oss och detta
syns på vårt ansigte. Om man kunde fråga en
intelligens från en annan verld hvilket uttryck han ser i
det menskliga arbetet, skulle han svara, efter att ha
sett det i glädje, smärta och oro: »Det menskliga
anletet ser ut att tänka på annat.»

Var stor, var vis och vältalig; den fattige som
räcker ut handen i gathörnet skall icke vara
afundsjuk, men Ni skall kanske afundas honom hans tystnad.

Hjelten behöfver hvardagsmenniskans gillande,
men hvardagsmenniskan begär icke gillande af hjelten
och han lefver sitt enkla lif utan oro lik den som har
sina skatter i säkerhet.

Menniskan är nyfiken och begär förklaringar. Man
måste förevisa honom hans lif. Han är öfverlycklig
då han någonstädes finner tolkningen af en liten gest
han gjorde för tjugufem år sedan.

Ar kunna förgå utan passioner, utan dygder, utan
underverk. Lär Er att akta de små ögonblicken i
lifvet!

Om jag tror mig hafva förlorat min dag i
bagateller; och om Ni kan visa mig att jag likafullt lefvat
lika djupt som en hjelte och att min själ icke förlorat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:36:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samotryckt/2/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free