Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Gustaf Nordenskiöld (d. 1866)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sekel öfvergick till Nordenskiöldarne — föddes Nils Gustaf
Nordenskiöld den 12 okt. 1792. När hans äldre broder redan kämpade
under den blågula fanan, bland hvars försvarare han till sin död
förblef, hade Nils Gustaf ännu icke från Borgå gymnasium hunnit
till Åbo universitet, der han sedan under någon tid skötte juridiska
studier och lät anteckna sig som auskultant vid den dåmera kejserliga
hofrätten i samma stad. Hågen för naturens studium förde
honom dock snart ifrån domarebanan. Han besökte Upsala universitet,
der han aflade bergsexamen, och tillbragte sedan några år i
Stockholm som Berzelii lärjunge, snart förvärvande sig anseende som
mineralog. Utnämnd till bergmästare i sitt hemland, erhöll han
äfven af dess regering frikostigt understöd till vetenkapliga resor i
utlandet, och for nu från Berzelii laboratorium till Tyskland,
Frankrike och England, der han mångenstädes hos sina vetenskapliga
medbröder införde någon af den gemensamma mästarens nya
metoder eller lärde dem rätta sättet för deras användande. Efter tre års
resor återkommen till Finland, utnämndes han 1824 till öfverintendent
för bergstaten och egnade nu trettio verksamma år åt prdnandet
och förbättrandet af denna vigtiga gren af landets näringar. I
alla riktningar genomkorsade han landet, ända upp i Lappmarkerna,
under oaflåtliga mineralogiska och geologiska undersökningar, och
utsträckte dessa flera gånger ända till Uralbergen. I en mängd
vetenskapliga tidskrifter meddelade han, alltid kort och bestämdt,
sina åsigter, upptäckter och rön, och en mängd nyfunna mineralier
bära vittne om hans skarpa blick, liksom ett fullständigt
mineralsystem om hans ordnande förmåga. De klasser, hvilka i detta system
blifvit uppstälda, äro efter honom införda i ett senare mineralsystem
af Gustaf Rose, enligt hvilket de mineralogiska samlingarna i British
Museum blifvit ordnade. Jämte andra finska Vetenskaps-sociteten,
till hvars handlingar han sedan undertjugu år lemnat bidrag och
der han äfven meddelat sitt sista arbete, en frukt af årslånga
forskningar: «Bidrag till kännedom om refflorna på Finlands berg« — ett
arbete af väsendtligt betydelse för den nu allt mera undersökta och
uppdagade hostorien om vår nords geologiska utveckling. Flera nya
metallurgiska metoder hafva honom att tacka för sitt upphof.
Denna framstående verksamhet som ämbetsman och vetenskapsman
gjorde honom snart till föremål för de i sådana fall öfliga
utmärkelser af ordnar, titlar och ledamotsbref från lärda sällskap och
akademier. Vid finska universitetets jubelfest 1840 utnämndes han
af filosofiska fakulteten till hedersdoktor, fick statsrådstitel några år
senare, blef ledamot af svenska Vetenskaps-akademien, ryska, franska
och engelska akademier och samfund. Vid 63 års ålder tog han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
