Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Reinhold Nordenskiöld (d. 1871)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty handeln blef, sedan två fartyg afgått och det tredje hunnit ett stycke
på väg, kontramanderad genom maktspråk från Ryssland, och då
köparen fick sina ersättningsanspråk beskedligt beviljade, kostade detta
svenska kronan, utom vanäran, 300,000 rdr ur »lilla kreditivet» och
förlusten af tvänne fartyg ur flottan, af hvilkas försäljningssumma
allenast 250,000 rdr blefvo öfver. Dertill komma de svåra stötar,
grundlagarne icke mindre än hederns lagar i flera fall erhöllo under denna
affärs fortgång, samt den olycka, hvari så många af Sveriges barn
härigenom råkade, narrade utaf sin egen regering och i fjärran land
lemnade vind för våg.
Bland dessa svenskar var också Nordenskiöld. Först afgick linieskeppet
Tapperheten »till Ostindien», med full bestyckning och besättning,
samt ankom välbehållet till Cartagena, hvarifrån sedan befäl
och besättning skulle taga sig hem bäst de kunde. Derpå 44-kanonfregatten
af Chapman, förd af kapten Nordenskiöld, som i april 1825
erhållit »3 års utrikes Kongl. Permission att idka sjöfart», som det
heter i hans tjensteförteckning; »Chapman hade full armering och 300
mans besättning, jämte tillåtelse att bruka svenska krigsartiklar och
örlogsdisciplin. Fartyget afseglade från Karlskrona till Cartagena i
Amerika, för att brukas i republiken Columbias örlogstjenst.»
Det är icke underligt, att Nordenskiöld gerna åtog sig ett sådant
uppdrag, ty han kunde väl icke ana, att svenska regeringen tillät en
dylik affär, om hon hvarken hade rätt dertill eller såg sig i stånd att
försvara sitt handlingssätt genom att erkänna Columbia som
krigförande makt, bryta med hela den »heliga alliansen», och manligt
möta de krigsförklaringar från Spanien, Ryssland, kanske England,
hvartill en sådan diplomati måste föra. Imellertid möttes han i Cartagena
af förbud att fullgöra uppdraget och säger om hvad derpå följde för
honom, besättningen och fartyget i den ofvan citerade meritförteckningen
endast dessa manliga ord: »1826 i mars beordrades skeppet
ifrån Cartagena till Newyork, der expeditionen efter mångfaldiga
svårigheter upplöstes och skeppet försåldes, sedan rederiet i Sverige
öfvergifvit det samma. Besättningen, till fullo liqviderad, erhöll passage till
Sverige.» Att detta sista endast vans genom Nordenskiölds kraftiga
mellankomst, är ej att betvifla. Expeditionen hade då varat i 20
månader, och Nordenskiöld återkom till fäderneslandet på hösten 1827,
efter mer än två års frånvaro, äfven nu hemförande berättelser om de
märkligare förbättringar i sjövapnet, hvilka han under hemresan i
England, Frankrike och Holland kunnat iakttaga.
År 1828 afgick Nordenskiöld som flaggadjutant med en svensk-norsk
eskader till Medelhafvet, var 1834 korvettchef, utnämndes 1835
till kommendörkapten, deltog 1837 som ordförande i en komité för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
