Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Magnus Almqvist (d. 1873)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~OI-IAN MAGNUS ALMQVIST. 105
vändig», replikerade Almqvist, »så må man gerna kalla den ett godt
eller ondt, allt efter den olika synpunkt, hvarur saken betraktas. »
Almqvist, som eljest tillhörde bankoutskottet, invaldes 1853 i sär-
skilda utskottet för behandling af bränvinslagstiftningen och deltog
verksamt i befrämjande af de då vunna resultaten, först af enighet,
sedan af lag. Sedan 1845 var han i sitt stånd känd för ifver i nykter-
hetssaken. Han hade då uppmanat ståndsbröderna att öfverenskomma
om att afstå från bränvinsbränni ng och derom, med maning till efter-
följd, underrätta hemmavarande ämbetsbröder i ståndets vanliga cir-
kulär till presterskapet, men vann ej framgång åt sitt förslag.
Under de flere riksdagar, då förslag till ny handbok, ny katekes
m. ni. diskuterades af presteståndet, var Almqvist gifven motståndaré
till allt reaktionärt i de förslag, hvilka framlades af komiterade, och
hans sista ord i presteståndet (i866 16/6) voro en protest mot biskop
Brings inledning till den nyss berörda rundskrifvelsen (Cleri comitialis
cirkulär), som då för sista gången skulle utgå. Han protesterade näm-
ligen mot den »starka betoning, som den lägges på troheten mot den
evangelisk-lutherska bekännelsen, alldenstund i vår protestantiska kyrka
utgör den heliga skrift den högsta auktoriteten, hvarunder kyrkans be-
kännelse ordnat sig sjeif och sålunda bör vara underordnad», det samma,
han alltifrån 1827 offentligen yrkat. Vid 1859 års prestmöte i Vexjö
hade han utgifvit »betraktelser för offentlig öfverläggning», kallade
»Evangelisk-lutherska lärans sanning, med hufvudsakligt afseende på
reformationens grundprinciper», i 31 särskilda punkter, och han hade
1873, under pseudonymen Fidus – en pseudonym, som för hvar och
en, som läst hans föregående skrifter, var fullkomligt genomskinlig -
utgifvit en ny skrift i samma ämne, »Den evangeliskt lutherska kyrkan
i Sverige», med motto af Luther: »hvad som är emot förnuftet är för
visso ännu mer emot Gud», och af Jesus sjelf: »om I blifven vid mina
ord, så ären I mine rätte lärjungar och skolen förstå sanningen». Och
ännu en gång under sitt sista lefnadsår drog han i härnad mot »be-
kännelsetrohetens system » genom sitt kort före kyrkomötets öppnande
utgifna »Betänkande öfver den nya katekesen. » För alla dem, hvilka,
liksom Almqvist, icke vilja erkänna ortodoxers och pietisters uteslu-
tande rätt till kristendomen, är det hugnande att erfara att sådana
kämpar för dessa åsigter, som Almqvist och Säve, icke varit ropande
röster i öknen, hvarken inom vår svenska församling eller bland hen-
nes presterskap: derom vittna oförtydbart båda dessa mäns långvariga
riksdagsmannaskap, Säves tre biskopsförslag och Almqvists talrika
röster till biskop i Vexjö, kort efter det han ventilerat de ofvan nämnda
31 punkterna - han hade endast 6 röster mindre än den utnämnde,
Hultman, som stod sist på förslaget. Derom vittnar äfven, att sjelfva
»summus episcopus» icke kunnat uraktlåta att förläna dem både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
