Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Zetterstedt (d. 1874)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
114 5’OHAN VILHELM ZETTERSTED 7~
arbete i vetenskapens tjenst efter de anspråk, som gälde i hans ung-
dom, och de själsgåfvor, som fallit på hans lott.
Dagen före julaftonen 1874 afled i Lund den äldste af våra akade-
miske fäder, Johan Vilhelm Zetterstedt, nära nittioårig. Icke många
utanför lärosätet torde nu påminna sig hans namn, och hans ganska
voluminösa literära bedrift får kanske icke i efterverldens kritik det
erkännande, som en gång kommit den till del både af svenska akade-
mien och af vetenskapsakademien. Men den gamle veteranen från
hårdare tider rår ej ensam för, att hans lärareverksamhet ej kan räk-
nas bland de väckande, hans författarskap ej till det epokgörande;
hans gåfvor räckte ej till för en annan utveckling än den, som vann
erkännande för femtio år sedan, men hans flit och hans lifstid räckte
länge nog att af denna utveckling alstra många frukter.
I Ostergötland, i Lärketorp af Mjölby socken, föddes kommissions-
landtmätaren Erik Pehr Zetterstedts son lo/ian Vilhelm den 20 maj
1785. Från Linköpings skola och gymnasium - der han af biskop
Lindblom ådrog sig uppmärksamhet som vitterlekare - kom han vid
tjugu års ålder till Lund, som i sjuttio år blef hans hem.
Anders Jahan Retzius uppehöll i början af vårt århundrade det
naturhistoriska studiet vid Lunds universitet på ett sätt, som visar
snillets kraft med små medel. Alla naturvetenskapens grenar hörde
till hans läroområde, och han väckte lärjungars håg för dem alla.
Främst bland dem, som af honom mottogo väckelser, bestämr~ande
för en naturhistorisk studieriktning, se vi Sven Nilsson, Agardh, Anders
Retzius, Elias Fries; det är ej så underligt, om bland sådana kamrater
namnet Zetterstedt blir fördunkladt.
Efter tre års studenttid blef Zetterstedt filosofie doktor i 8o8, sedan
han under Retzius som preses försvarat en del af dennes afhandling
om de gamle romarnes köksväxter, och när han sjelf presiderat för en
undersökning om hur växterna befröas, kallades han i8io till docent
i botanik. Två år derefter tog Retzius afsked. Nilsson var den siste,
han kallat till docent, Zetterstedt fick adjunkturen i naturalhistoria och
botanik efter Fallén, som blef en af Retzius’ efterträdare, jämte Agardh
(botanik) och Engeström (kemi). Nu skulle naturhistoriska undersök-
ningar företagas, framför allt inom fosterlandet, ty nu gälde det icke
blott att öka vår fauna och vår flora, utan kanske ännu mer att upp-
täcka huru man bäst måtte »inom Sveriges gräns eröfra Finland åter».
Derför framstodo mecenater, hvilka önskade insamlande af naturalier
och allahanda »rön», derför kom både staten, vetenskapsakademien
och »brödrafolkens fader» till hjelp för sådana expeditioner, och Zetter-
stedt och Nilssoti täflade snart om tillfällen att i alla dessa afseenden
gå till handa. Zetterstedt hade flerårig kondition hos major af Har-
mens i Kalmar län och fick under Agardhs och Falléns tjenstledig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
