Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Magnus af Klint (d. 1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först 1865 afslutade komité, som fått sig uppdraget att afgifva för-
slag till landtförsvarets ombildande och förbättring. När nu den nya
riksdagens båda kamrar första gången sammanträdde, var Klint en
af första kammarens ledamöter, vald af Ostergötlands landsting
(1867-75, 1877 vald af Elfsborgs landsting), och han insattes af
kammaren i det särskilda utskott, som fick behandla frågor rörande
försvarsväsendet. Då sådant utskott ej nedsattes, tillhörde dessa frågor
gemenligen blott statsutgifternas område, och Klint erhöll då sin
plats i statsutskottet. Härigenom infördes han mer och mer i
riksdagsarbetet, och man kan väl påstå, att det först var som vald
riksdagsman han gjorde skäl för namnet.
Vårt krigsväsendes ombildning står fortfarande på dagordningen,
och det är ej lätt att uträkna, huru stort gagn framtiden skall få af
det arbete, militärer och civile, komitémedlemmar, regeringsleda-
möter och riksdagsmän hittills nedlagt på frågans lösning. Klint
ogillade icke »de feni reservanterna» 1871; han var af gammalt en
indelningsverkets man och trodde ännu under reformens begynnande
fortgång efter kammarriksdagarnes införande, att den stam, vårt in-
delningsverk erbjöd för de mindre öfvade värnpligtige, kunde jäm-
föras med den, som i andra länder köpes med kasernering och längre
öfningstid; men 1866 och ännu mer 1870–71 årens krig öppnade
både hans och många andras ögon för den dystra sanningen, att
äfven vi måste köpa våra värnepligtiges krigsduglighet med så stora
uppoffringar och så lång öfningstid, att bibehållandet af indelnings-
verket icke gerna dermed läte förena sig. Klint förordnades 1873
till ledamot i den komité sakkunnige, åt hvilken Kongl. Maj:t
uppdrog att granska generalstabens förslag till ny härordning, och 1874
till ledamot i komitén för uppgörande af förslag till öfvergång från
nuvarande härordning till denna. Det förra komitéarbetet föranledde
ett framläggande af härordningsförslag till riksdagen, det senare
befans deremot af K. M:t olämpligt, hvarför det ersattes med ett annat,
som år 1877 blef tillgängligt för riksdagsmän »ad notitiam».
General Klint var inom statsutskottet regeringsförslagens trogne
och redbare förespråkare, och han vann äfven af dessas svurne
motståndare bland utskottsmedlemmarne den aktning och tillgifvenhet,
en ädel personlighet utkräfver. Som chef var han älskad och
högaktad. Klar och tydlig i ordet, vänlig och god i umgängelse med
hög och låg, lugn och bestämd, lyddes han både punktligt och
gerna. Det gifves få soldater inom hela Klints generalbefäl, som ej
personligen kände sin general och höllo af honom. Hans officerare
hade hos honom ett hem, och de mötte hans kamratlika vänlighet
med varm tillgifvenhet och en ifver i tjensten, som aldrig fruktan
skapar. Ehuru icke en skapande ande, som gör ny insats i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
