Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf, prins af Vasa (d. 1877) - Nils Fredrik Wallensteen (d. 1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sachsiska konungahuset och andra furstliga personer stodo kring kistan,
representanter för Österrikes och Rysslands furstehus likaså, men försoningen
mellan Sverige och dess fördrifne kronprins hade ej sträckt
sig ända derhän, att någon representant för Sverige kunde vara närvarande
vid begrafningen. Det var ej heller till Riddarholmens kungagrafvar,
hans kista fördes, utan till den Holstein-Eutinska familjegrafven
i Eutin.
»Prins» – så ropade festtalaren i Sveriges andra stad den 17 november
1799 – »Prins! Du är blott menniska. Den dag skall komma,
då ingen morgondag för dig mera gifves, då din sista tanke skall se
tillbaka öfver hela din lefnad, för att döma om du varit en god regent
i ditt tidehvarf: då du, prydd af romarnes forna krona för frälsta medborgare,
skall se dina likar, dina undersåtar, med sänkta blickar omgifva
din säng. Då, ädle prins, skänk äfven dem några tårar, och påminn
dig den sköna sanning:
Att dö uti det hopp att en gång folket gråter,
det är ju ej att dö, det är att lefva åter.»
Så lyder det första liktalet öfver prins Gustaf af Vasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
