Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Albrekt Bror Cederström (d. 1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUS TAF ALBREKT BROR GEBERS TROM. i8i
åt föreningen. Också fans det ingen i hela Skåne, som åtnjöt så
allmänt och oinskränkt förtroende, som Cederström.
När derför gamle kungen år 1840 skulle »gå nationen till mötes»
och kalla rådgifvare, hvilka skulle »återknyta förtroendet mellan folk
och styrelse», var det ej så underligt, att han föll med sitt val på
den gamle kamraten från Tysklands och Norges slagfält, om ock
ingenting dittills tydt på~ att hos Cederström funnes anlag till en
militär-organisatör. Tillsammans med Arvid Posse och 0. 1. Fåhr~us
inkallades han i Karl Johans konselj den 28 mars, och då statsrådets
ombildning till departementalstyrelse den i6 maj blifvit i plenum
plenorum på rikssalen sanktionerad, utnämndes Cederström samma
dag till chef för landtförsvarsdepartementet, i krigsstyrelsen sålunda
efterträdande den dittills varande »generaladjutanten för armén» -
sjelfve Magnus Brahe. Få dagar derefter dubbades Cederström till
serafimerriddare – dertill utnämnd tvänne år förut - och antog
till valspråk: »Recte faciendo, neminem timere».
Att han följde valspråket, derom torde hans snara utträde ur
konseljen vittna. På årsdagen af slaget vid Bornhöft, 7 dec. 1840,
erhöll han på begäran afsked från statsrådsämbetet, efterfölj dpå
taburetten af den sex år äldre grefve Axel Mörner, om hvilken det
förmodades, att han villigt skulle låta Brahe vara den verklige »de-
partementschefen ». Cederströms inkallande i statsrådet hade just
icke helsats med bifall af den liberala pressen, ty man trodde ho-
nom ej om organisationsförmåga och visste, att han icke var »en man
af den nya tiden», men vid utträdet erkändes det (i Aftonbladet), att
baron Cederström »visat en allvarlig syftning till sträng ordning och
sparsamhet, hvilket till och med flere gånger lärer föranledt honom
att taga hvasst i tu med andra, som endast ropa på mera».
Endast som statsråd har Cederström yttrat sig från sin friherre-
bänk på riddarhuset. Hans uppträdande vid 1840 års riksdag in-
skränker sig också till bestridande af statsutskottets anslagsnedsätt-
ningar, der han ansåg dessa obefogade. Sin åsigt om vår indelta
armés förhållande till värnpligten har han dock derunder en gång
så uttalat: »Det nuvarande stående infanteriet må anses som en
stam, hvaraf underofficerare och korporalsbefäl för hela styrkan må
kunna uttagas, och det öfriga erfordras till kadrer, i hvars leder be-
väringsmanskapet skall inträda.»
Aterkommen till Skåne fortsatte Cederström med oförminskad
ifver sin militära ämbetsmannaverksamhet, sitt arbete för jordbrukets
förkofran och för hypoteksföreningens ledning och vann snart nya
bevis på erkännande. 1845 blef han Landtbruksakademiens heders-
ledamot, 1848 erhöll han det norska storkorset och valdes af det
tredje allmänna landtbruksmötet att vara förste ordförande vid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
