Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Adlersparre (d. 1879)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL ADLERSPARNE. 203
som officer på exercisskeppet »Fäderneslanéd», korvetten »Jarramas»
och postjakten »Postiljon» samt använde 1849 sex månaders permis-
sion att under kriget göra dansk örlogstjenst.
Adlersparre anstäldes som officer å det olyckligt ryktbara linje-
skeppet »Kristian VIII», derefter på »Skjold» och deltog härunder
i tvänne mindre sjöstrider. Med dannebrogens riddartecken återkom
han, äfvensom med ny erfarenhet i frågor rörande en örlogsflottas
organisation. Dessa frågor hade redan i trettio år varit föremål för
komitéer, artiklar och riksdags debatter, och en ganska het broschyr-
strid pågick just när Adlersparre hemkom från Amerika. Gyllen-
granat hade då som sjöminister efterträdt gamle Johan Lagerbjelke,
Ehrenstam följde på Gyllengranat, och efter hans död inkallades
Platen i konungens råd. Till 1850 års riksdag ingaf han, såsom kungl.
proposition, ett »förslag till Sveriges sjöförsvar»; linieskeppen skulle
nedhuggas till fregatter, officerspersonalen ökas, skärgårdsförsvaret
uppbringas till ett materiel om 7 millioners kostnad. Nu tog Adler-
sparre del i striden, visserligen icke som riksdagsman, men som
broschyrförfattare; hans »Erinringar» vid Platens förslag trycktes i
två upplagor och möttes med »Noter», hvilka åter igen af Adlersparre
fingo »Svar». Adlersparre påvisar orimligheten af att skaffa en officers-
personal, som man aldrig har råd att gifva sjömanskap, och anser
det bättre att reducera än tillöka den redan befintliga, hvarjämte han
framhåller Danmarks exempel i fråga om sjöofficersbildning. Linie-
skeppens nedhuggning till fregatter motsätter han sig med stor ifver
såsom en ur både ekonomisk och försvars-hänsyn olämplig åtgärd
och anser Sverige fortfarande böra hålla sig några dugliga linieskepp
för att kunna under ett europeiskt krig vara en begärlig allierad,
som just derför ej förfördelas. Skärgårdsvapnets ofullkomlighet, så-
som dyrt och kräfvande stora besättningar men dock endast i in-
skränkt mån användbart, hindrar honom dock ej att erkänna dess
oumbärlighet. Pennstriden, i hvilken fiere mellankommande parter
togo del, fördes icke utan bitterhet, och Adlersparre fick uppbära
förebråelser både för »oärlighet» och »ulfnatur». Det skulle ännu
dröja åtskilliga år, innan Platen och Adlersparre funnit hvarandra.
Från 1850 underekipagemästare å Karlskrona varf utnämndes
Adlersparre 1854 till kaptenlöjtnant, blef 1855 sekond å korvetten
»Najaden», som då tjenstgjorde som vaktfartyg utanför Vaxholm, 1857
ekipagemästare, 1858 kapten. Under tiden hade Platen efterträdts
af Ullner och denne af Ehnemark. Den sistnämnde sände Adler-
sparre att under sex månader besöka Englands och Frankrikes skepps-
varf och kommenderade honom 1859 som chef å briggen »Norden-
skiöld». i86o valdes Adlersparre af ridderskapet och adeln till leda-
mot af statsrevisionen, i86i förde han fregatten Norrköping öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
