Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henriette Nissen-Saloman (d. 1879)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HENRIETTE NISSEN-SALOMAN.
† 1879.
En af de verldsbekanta konstnärinnorna inom sångens område,
tillika berömd och långvarigt verksam lärarinna i sångens konst, fru
Henriette Nissen-Saloman, har slutat sin bana. Hennes långvariga
vistelse utomlands och de årtionden, som ligga emellan dödsdagen
och hennes triumfer som en af Europas mest firade lyriska artister,
ha icke ens hos den yngre svenska samtiden förtagit hennes ’
namnkunnighet.
Hon föddes i Göteborg den 12 mars 1821. Hennes fader var
sin tids främste manufakturhandlare der i staden, och hela fädernehemmet
var särdeles musikaliskt. Men lilla »Jetta» öfverglänste snart
sina syskon i visan och vid pianot. Kantorn vid tyska kyrkan, Georg
Günther, blef nu hennes lärare, och när August Bournonville gjort
den unga flickans bekantskap och förenat sina yrkanden med lärarens,
blef det bestämdt, att hon skulle bli sångerska »ex professo»,
ehuru detta länge varit familjen emot. 1839 fick hon således resa
till Paris att sjunga för Garcia.
Arbetet var allvarsamt och uthålligt, men kröntes med stor
framgång, för henne tidigare vunnen i utlandet, än för Garcias senare
anlända, med Henriette Nissen 1841-42 samtida elev Jenny Lind.
Denna stora sångerska begynte först 1844 i Berlin raden af sina
framgångar i utlandet. Redan året förut, i början af 1843, hade
Henriette Nissen med stor framgång debuterat som Adalgisa i Norma,
på italienska operan i Paris. I Elvira (Don Juan) skördade hon kort
derefter en ordentlig triumf och erhöll nu ett tre-årigt engagement
vid den nämnda operan, söm just då stod i sitt högsta for. I
»Belisario», »Anna Boleyn», »Tancred» sjöng hon, i »Barberaren» utförde
hon en gång utan repetition Rosinas parti, då ett hastigt sjukdomsfall
hotat omintetgöra representationen. Nu var hon »en vogue» i
Paris.
Men hon skulle vidga kretsen för sitt rykte som sångerska och
tillhörde ju redan antalet af de »divor», för hvilka hvarje stor scen
står öppen, hvarje impressario bugar. Vintern 1845-46 sjöng hon
på italienska operan i Petersburg, sjöng derefter i Genua, Mantua,
l3ologna, Livorno, Firenze, Roma m. fl. af Italiens städer, härunder
varmt omfattad af ryska storfurstinnan Helena, som då höll hof nära
Genua, med utmärkelse bemött af Rossini, med stormande bifall af
publiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
