Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Arfvidsson (d. 1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
platsen, men befans i juli 1830 allt för frisinnad, emedan han aftryckt en
af »Journal des Débats’» artiklar om Karl X:s »ordonnancer». En
undfången varning medförde icke ånger utan afgång. Så blef den
»ex-officiele» i stället medarbetare i Aftonbladet, som samtidigt
begynt sin märkliga bana.
Konstkritiken var dock fortfarande Arfvidssons egentliga
publicistiska fält, men denna utsträckt så väl till musikens och scenens
konst, som till skulpturen och måleriet. Hans språkkunskap gjorde
honom dessutom till sjelfskrifven utrikes-politiker i bladet. »Det
flammande A.», som ryktats ända ned till våra dagar, var också
endast en konstkritisk signatur, ingen politisk. Oense i politiken med
Lars Hierta, beslöt Arfvidsson 1832 att sätta upp en egen tidning,
och i förening med svågern, V. F. Dalman, inköpte han nämnda år
»Dagligt Allehanda», som först nu i egentlig mening blef ett
politiskt blad. Förtjensten häraf tillhör dock tämligen uteslutande
Dalman, under det Arfvidsson genom konst- och literaturkritiker och icke
minst genom intressanta korrespondenser från utlandet riktade
tidningen, hvars redaktion han intill 1839 tillhörde.
Hans hustrus död 1833 hade föranledt hans utländska resor.
Han ville söka lisa mot hemmets ödslighet i att se främmande
länders natur, konstskatter, folklif - och han gjorde hemlandets
allmänhet delaktig i hvad han såg, erfor och tänkte. »Allehanda ur
en resjournal» väckte för några och fyrtio år sedan mycken
uppmärksamhet i Sveriges bildade läsekretsar, och åtskilligt derur, i
förening med nya reseminnen, har sedan i bokform erhållit en mindre
kortlifvad tillvaro. Vi erinra om »Italien» (1838). »Nord och Söder»
(1842–43). I den sistnämnda öfverraskades allmänheten af en lika
öppenhjertig som intresseväckande bekännelse af författaren om ett
af honom begånget – högmålsbrott. »En bekantskap i S:t Gallen»
skildrar nämligen hans sammanträffande med Gustaf IV Adolf, då
»öfverste Gustafsson», på värdshuset Hvita hästen i S:t Gallen,
oaktadt 1812 års stränga förbud mot all umgängelse med den afsatte
monarken och hans ätt ännu egde gällande kraft och få år förut
tagits till utgångspunkt för en landsförvisningsdom öfver tvenne
fattiga baroner. Men ingen åtalade, alla läste Arfvidssons täcka,
vemodsfulla skildring af den 60-årige enslingen på ett tarfligt värdshus
i Schweiz, som i Arfvidssons barndom fört enväldig spira öfver hans
fädernesland.
Inom konungens kansli hade Arfvidsson tidtals tjenstgjort och
befordrades, som kanslist i riksarkivet, då tillydande kansliet, år 1840
till protokollssekreterare. Från 1838 känd som öfversättare för
scenen af förtjenstfulla stycken, hvilka spelats å kongl. teatern,
utnämndes Arfvidsson 1844 i sept. till denna teaters »intendent för scenen»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
