Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Adlercreutz (d. 1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
val; men den senare fick icke heller efter slutad riksdag återvända
till sitt kall. Efter få dagars sjukdom afled han i Stockholm den
20 maj, ännu i blomman af sin krafts dagar.
Namnet Adlercreutz, som genom Axels farbroder Karl Johan
fått en ärad plats i våra häfder, har utgått från Finlands
svensktalande bönder och fortlefver både i Sverige och Finland genom
ättlingarne af segraren vid Sijkajoki och hans tvänne bröder. Den
yngste af dem, generallöjtnanten Gustaf Magnus Adlercreutz, år 1805
på Sveaborg gift med Margareta von Arbin, blef i detta äktenskap
Axel Adlercreutz’ fader.
Han föddes den 2 mars 1821, blef 1838 student i Upsala, der
han aflade juris-kandidat-examen; 1841 inskrefs han som e. o.
tjensteman i rättegångsverken, blef 1853 assessor i Svea hofrätt, 1857
revisionssekreterare och 1860 justitieråd, under tiden jämväl känd både
som trägen i studiet af verldslig kunskap och som en hängifven vän
till lekmannaverksamheten inom vår kyrka. Från Evangeliska
fosterlandsstiftelsens begynnelse medlem af dess styrelse, blef han redan
1857 dess ordförande och innehade denna ställning inom föreningen
under en följd af tio år.
I den politiska utvecklingen tog han under dessa år vida
mindre del än i den religiösa, ty endast sällan begagnade han sin
sjelfskrifna representanträtt å riddarhuset, och då endast i rent
juridiska frågor. Så t. ex. gälde hans första yttrande i adelns plenum
(1854 12/4) att motarbeta arfsrätt för de barn, hvilkas blodsband icke
af kyrkan helgats; 1857 deltog han i debatterna om ändring af
stadganden rörande giftomannarätt, skilsmässa o. s. v., 1859 likaledes i
några lagfrågor; 1865 var hans enda yttrande en reservation mot
adelns beslut i representationsfrågan. Icke för ty blef det snart
Adlercreutz’ lott att utbyta den juridiska banan mot den politiska,
och det till och med på kallelse af Louis De Geer, den segrande
motståndaren i representationsfrågan.
Utnämnd till president i Göta hofrätt i början af 1868, erhöll
Adlercreutz knappt tillfälle att inträda i sin nya tjensteutöfning, förr än
han, den 4 juni s. å., kallades att i De Geers ministär efterträda
Lagerstråle som civilminister, och då De Geer år 1870 afgick ur
statsrådet, blef Adlercreutz hans efterträdare som justitie-statsminister.
I sex år, vid sju riksdagar, fick nu Adlercreutz deltaga i vårt
politiska lif och leda vår administrations förhållande till det samma, ett
mödosamt värf och föga utmärkt af segersälla stunder. Men häfden
skall uppteckna, att Adlercreutz ärligt samarbetat med De Geer om
en sådan utveckling af riksdagens och regeringens ömsesidiga
förhållande, att den senare ej må ega fonder att disponera och öka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
