Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: August Strindberg - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Carl Snoilsky. Han skref i de dagarne sina brusande dikter o nr
frihet och ungdom, ocli „under mejselns kamp med språkets
ur-granit" framsprungo de små mästerverken till sonetter ur stenen,
eleganta och plastiska. Han var under detta sitt första skede
kosmopolitisk frihetsman och kräsmagad finsmakare.
Vid denna tid var det som Georg Brandes uppträdde i
Danmark. I Sverige verkade hans arbeten såsom yxhugg, livilka höggo
af den gamla estetiken, som allt sedan dess stått likt en vissen
stubbe, fastän gammalt folk — åfven ungt folk for öfrigt — ännu
den dag i dag vattnar den. Den literära kritiken i Sverige bestod
då i att systematisera, rubricera, schematisera, i att spekulativt
timra samman ett komplex af hyllor och fack samt i att alltid ha
till hands en etikett till påklistring. Steriliteten i denna kritiska
metod sprang bjert fram genom kontrasten mot den som
Brandes-importerat till Skandinavien från Frankrike, enligt hvilken ett
lite-rart arbete liksom hvarje konstverk öfverhufvud betraktas såsom en
organism, hvilken kritikern anatomiskt undersöker, ett kulturhistoriskt
och psykologiskt dokument, en produkt af ett säreget tidskynne och
en såregen personlighet. Det kom hår mera an på forklaringen ån
på domen; ett inregistrerande efter de estetiska systemen kom alis
icke ifråga. Samtidigt utöfvade Ibsens och Bjørnsons nya dramer
samt Drachmanns lyrik sin befriande inverkan på den söfda och
bundna svenska anden.
Och dock, trots allt, syntes lifvet, hvilket nyss hållit på att
vakna, åte r steina i vintersömn. 70-talet liknade en senvinter, som
bryter in långt fram på året, då det ser ut som om snön och isen
aldrig skulle kunna försvinna och då likvål våren år så når. Det
töade underifrån, i jord och vatten, och en dag då man minst
våntade det, gingo vågorna fria, rök marken, stod vårsåden grön.
Man trodde till en början att detta som våxte vore den gamla
kånda sådesarten, men allt som tiden gick och det sköt i höjden,
fann man, att det var af fråmmande utsåde. Dessa fron, som
legat-och grott under ett lielt decennium, hade vinden fort med sig från
skilda liåll och kanter, från grannlanden och ute från Europa.
Det var Buckle, Taine, de amerikanska humoristerna, Hartmann,
Darwin. Redan 1872 gick ett tidigt skott i ax, i Strindbergs,
drama „Master Olof", 1878 ett annat, i en samling skisser ur
studentlifvet af samme man, och slutligen 1879 såg Sverige skorden
stå mogen i lians „Röda Rummet".
Ola Hansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
