Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson: August Strindberg - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
måste skudda det upprörda fäderneslandets stoft af sina fötter och
gå i landsflykt.
Sedan dess liar han. ända till sista året, vistats i främmande
land, i Frankrike, Schweiz och Danmark, som en hemlös fågel.
En gång blott satte han foten på hemmets mark, och då på
fäderneslandets egen uppmaning — att nemligen inställa sig för
domstol såsom anklagad för hädelse mot religionen.
Det var i det herrans år 1884 som den i Norden vida fräjdade
Giftas-processen gick af stapeln. Den blef till ett lysande fiasko
för myndigheterna. Man hade gjort sin fruktansvärdaste
motståndare till en frihetens martyr, hvilken hufvudstaden bragte stormande
ovationer, och juryn ansåg sig ej kunna med godt samvete på landets
främste ande tillämpa en föråldrad ocli småaktig lagparagraf. Men
så kom omslaget: från detta år och från denna tilldragelse daterar
sig den reaktion, som allt sedan dess utbredt sig genom samhället
som en svamp, hvilken hotar att äta märgen ur det unga
framstegsarbetet. Det var vågens rygg som bröt sig.
Giftas, „tolf äktenskapshistorier", innehöll 300 sidor kättersk
moral och ett par rader religiös hädelse. Det var moralen man
ville åt, fastän man tog hädelsen till anklagelsepunkt.
Efterromantikens kvinnoideal hade varit ett Janushufvud. Det
ena ansigtet tillhörde kvinnan före äktenskapet, det andra kvinnan
i .äktenskapet. Den unga flickan var ros, fjäril och madonna, med
ögon af blå tomhet, med ett anlete i gräddhvitt oeh sniultronrüdt
samt med en själ, hvilken hälften var menlöst lam hälften
sentimental gymnasistpoesi. Den gifta kvinnan var ..det nordiska
hemmets genius", med nyckelknippa och hvitt förkläde, hon som födde
barn och stickade- strumpor. Hur den ena kunde bli till den andra
fick stå hän; den metamorfosen tillhörde brudnattens oskärade
mysterium; den enda enhet man fann emellan de två låg deri, att
den ena som den andra var engel. Den efterromantiska
diktningens kvinnor voro alla målade i tvenne färger: månskenshvitt
och himmelsblått, och som denna torftiga färgskala svårligen kunde
gifva tillfälle till några variationer, likna alla dessa kvinnor
hvarandra inbördes såsom det ena körsbäret liknar det andra.
Bakslaget kom, och typen förändrades. Man hade ätit för
mycket smultron och mjölk, och det hvita förklädet äcklade. En
vacker dag sågs på gatan en ny art af kvinnor, och det gamla
idealet drog sig undan till småstädernas borgarehem och de
landtliga prestgårdarnes idyller.
Den nya uppenbarelsen hade manliga later och kortklippt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
