Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Antikens undergång - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
H. Schiick.
denna vandalism. Men förgäfves. Ännu den konstälskande
Nicolaus V. betraktade antikens byggnader blott såsom
marmorbrott, och upprättade ordentliga leveranskontrakt om
sten, som skulle brytas från Forum och Colosseum. Goterna
äro således utan skuld i den antika kulturens undergång.
En tredje förklaring har framställts af den tyske
historieskrifvaren Seeck i en teori, som han kallat Die Ausrottung
der Besten. Teorien utgår från en naturvetenskaplig
observation. Om jag vid kreatursafvel blott använder cle bästa
exemplarer, förädlas rasen. Om de individer, som fortplanta
sig, äro dåliga, uppstår däremot en allt mer och mer
degenererad afkomma. Men detta faktum förklarar också enligt
Seeck den antika kulturens undergång. De antika staterna
hemsöktes ju af ständiga fejder. Än segrade clet ena, än
det andra partiet, och segern betecknades nästan alltid
därmed, att de förnämsta af motpartiet drefvos i landsflykt eller
afrättades. Detta åter betydde med andra ord ett ständigt
fortsatt utrotningskrig mot alla de medborgare, som på
något sätt höjt sig öfver medelnivån. Slutsatsen är lätt att
draga. De, som fortplantade folket, blefvo blott de sämsta,
och följden däraf blef en fortsatt degeneration.
Vid första blicken förefaller denna teori mycket
bestickande. Men icke häller den håller stånd inför erfarenheten.
I Sveriges historia t. ex. betecknar ju det 30-åriga kriget en
oerhörd kraftutveckling, och man borde ju därför tänka sig,
att sönerne till de män, som då gått i spetsen för utvecklingen
— Torstenson, Banér, Lillie o. s. v. — också skulle leda
den följande åldersklassens utveckling, men i stället visar
sig denna andra generation såsom afgjordt degenererad —
enligt min mening till en del genom fädrens lefnadssätt
under kriget — och ander Karl XI:s tid öfvertages ledningen
af uppkomlingar, af Lindsköld, Björnklou och andra nyadlade
plebejer.
Men ikke häller de mest blodiga inbördesfejder medför
alltid kulturens tillbakagång. I Rosornas krig stupade ju
den ojämförligt största delen af den engelska aristokratien,
och nästan alla de ätter, hvilka förut spelat någon roll, blefvo
nu utrotade. Under Marias tid vidtog en lika blodig förföljelse
mot alla dem, som i religiöst afseende intagit ett bemärkt
rum, och likväl — trots denna Ausrottung der Besten
efterföljes Rosornas och Marias tid af den engelska kulturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
