Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Antikens undergång - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antikens undergång.
31
kraftigaste utvecklingsperiod, af Shakespeares, Bacons,
Elisabeths, Drakes och Raleighs tidsålder.
Ligans krig, som ju likaledes gick ut öfver samtidens
mera bemärkta personligheter, följdes icke — som vi enligt
denna teori skulle nödgas antaga — af en nationell
afmatt-ning, utan i stället af det lysande franskt-klassiska tidehvarfvet.
Den franska revolutionen, under hvilken guillotinen gick
såsom en skördemaskin öfver samhällets och intelligensens
«bästa", efterträddes af den napoleonska kraftutvecklingen.
Nästan ingen af de män, som nu framträdde, hade utgått
ui-de «bästa» familjerna. De hade vuxit upp liksom ur jorden,
ur släktled, som aldrig deltagit i statens styrelse, aldrig varit
bemärkta, aldrig tillhört de «bästa» — enligt Seecks
terminologi.
Men allt detta antyder, att denna teori måste vara behäftad
med ett fel. Ett exempel skall möjligen åskådliggöra, hvari
detta ligger. Att Bismark kastades in i statslifvet, berodde,
som hvar och en vet, på en ren tillfällighet eller — om man
nu icke vill erkänna någon tillfällighet — på vissa historiska
och personliga förhållanden, som viel ett visst tillfälle
existerade och som gjorde, att en man med denna begåfning och
denna karaktär just då kunde finna användning. Men denna
historiska kombination existerade blott just då. Hade
Bismark blifvit född 50 år tidigare eller 50 år senare, hade denna
politiska kombination ej funnits, och Bismark hade måhända
slutat sina dagar såsom en obemärkt pommersk landtjunkare,
kanske inflytelserik inom sin kommun, kanske också blott
ansedd som originell, men oanvändbar Sonderling. Hans
politiska begåfning hade varit den samma, men han hade
dock icke tillhört dem, som enligt Seeck måste räknas till
de politiskt bästa, och skulle Preussen under hans tid hafva
blifvit skådeplatsen för något politiskt utrotningskrig i antik
stil, hade denna pommerske landtjunkare förmodligen blifvit
skonad och satt i tillfälle att fortplanta sin ätt. De politiskt
«bästa», de, som drabbats af blodbaden, hade i stället kanske
varit män af Furst Metternichs begåfning.
Men detta antyder, att de, som värkligen äro de
politiskt bästa icke alltid, kanske blott sällan spela någon roll.
Betrakta vi Europas parlament i närvarande stund, så djärfves
väl icke ens optimisten påstå, att de innefatta blomman af
vår intelligens. För min del tror jag knappast, att man skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
