Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Antikens undergång - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
H. Schiick.
hela orubbad fortbestått. Under kejsartiden erhöll denna kult,
såsom inskrifterna visa, en ökad religiös innerlighet, och
därtill kom, att denna tro nu assimilerade sig med alla de
olika orientaliska kulter, som genom slafhandeln och annan
immigration införts i Rom. Genom dessa kulter
«orientali-serades» det romerska folket småningom. Den gamla
gudatron fortbestod väl, men den trädde allt mer i bakgrunden
för Isisdyrkan, Mithras-kult och andra dylika
fantastisk-mystiska religionsformer, och hela det religiösa
uppfattningssättet blef ett annat, blef mera orientaliskt och mindre
grekiskt-romerskt. Presterna, som förut blott varit borgerliga
ämbetsmän utan något hemligt vetande och utan annan
uppgift än att utföra vissa i lag bestämda religiösa ceremonier,
erhöllo nu en helt annan ställning. «De nöjde sig — säger
Boissier — ej längre med att utföra några yttre
kulthand-lingar; de ville vinna själarna, och vid vissa tillfällen
begagnade de sig af ett medel, som förut ej användts i Rom:
de predikade.» På ett orientaliskt inflytande pekar ock
den stora roll, som de kvinliga gudomligheterna nu börja
spela i den romerska religionen, Isis, Magna Mater, Bellona
m. fl., hvilka ur en viss synpunkt förbereda medeltidens
Maria-kult, och ur samma inflytelser kan man förklara den
kyliga romerska folkreligionens stigande böjelse för mystik
och extatisk kult. Gudstjänsten blir orgiastisk och sinlig,
flöjtmusiken tonar, lidelsefulla sånger ljuda och deltagarne
försänkas omärkligt i ett sinnesrus, genom hvilket de sättas
i en intimare beröring med guden. Icke sällan röra sig
dessa religionsformer om ett sensuelt erotiskt mysterium,
hvars innebörd är gudens död och hans återuppståndelse —
så Isis-kulten, som handlar om Osiris’ død, Astarte-kulten,
inom hvilken Adonis begråtes, Kvbele-kulten, som firar den
sköne Attis’ död. Och öfverallt uppstår den döde till nytt
lif, hälsad af de troendes ekstatiska jubel. Ett annat uttryck
för samma orientaliska religionsuppfattning är den vaknande
syndakänslan, denna känsla, som i grunden var den
grekiskt-romerska antikens folk så främmande och hvartill blott en
svag gryning finnes i de orfiska och eleusinska mysterierna.
Med denna känsla följde behofvet af att genom mystiska
reningsceremonier befria sig från syndaskulden och blidka
den förtörnade guden, och en af dessa ceremonier, det s. k.
tauroboliet, kunde sedermera med en viss rätt sättas såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
