Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Antikens undergång - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
H. Schiick.
kejsartiden, blifva orientalisk. Men en religion är dock
framför allt ett uttryck för ett visst folks nationallynne. Om
den romerska religionen under republiken så småningom
helleniserats, hade detta nog till en mycket stor del berott
därpå, att Italiens befolkning, som nu blef romersk, till en
väsentlig del, särskildt i södra Italien, var hellenisk. Att denna
religion nu blef halft orientalisk, berodde belt visst derpå,
att Italiens befolkning nu till det kanske väsentliga blifvit
orientalisk — och därmed hafva vi kommit fram till
kärnpunkten i kejsardömets kultur, till den punkt, som förklarar
denna periods hela andliga skaplynne och från hvilken vi
skola utgå, då vi vilja begripa orsakerna till den antika,
grekiskt-romerska bildningens undergång.
II.
En kultur är en skapelse af ett folk, resultatet af detta
folks teoretiska och praktiska förmåga. När detta folk
upphört att existera, upphör ock dess egendomliga kultur, och
i den omständigheten att antikens greker och romare genom
en tyst och omärklig social revolution utträngdes af ett nytt
folk, ligger enligt min mening den djupaste orsaken till den
skarpa brytningen i den antika världens kultur.
Denna revolution hade åvägabragts genom en serie af
faktorer, af hvilka slafhandeln var den viktigaste ehuru långt
ifrån den enda.
Redan under Alexander den store började det olyckliga
Grekland att förlora sin egentliga lifskraft. Under krigen
88 och 33 f. K. hade det ytterligare förhärjats, och blodbaden
hade varit så grundliga, att befolkningen ej en gång under
kejsartidens fred kunde växa till. De forna städerna lågo i
regeln som ruinhopar, och vissa distrikt, såsom Aitolien och
Euboia, hade öfvergått till rena vildmarker, där den resande
endast då och då kunde stöta på en primitiv herdekoja.
I Korystos på Euboia betade fåren på det stora torget, och
det forna gymnasiet hade förvandlats till ett sädesfält, ur
hvilket några brutna kolonner stucko upp såsom minnen om
platsens forna bestämmelse. Befolkningen i dessa glest
bebygda trakter skildras såsom fullkomligt okultiverad. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
