Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Antikens undergång - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anlikens undergång. 51
äfven inbyggarne i de mindre förhärjade distrikten tyckas
alldeles hafva förlorat sin forna rörlighet; i sina byar förde
de ett obemärkt, nästan schweiziskt bondelif, utan att
beröras af de stora världshändelserna och utan att ingripa i
dem. Under århundraden hade Greklands fria befolkning
varit utsatt för en nästan systematisk utrotning; de hade
stupat på slagfälten, afrättats i medborgarkrigen eller släpats
bort i romersk fångenskap — endast några slafvar och
«kronovrak» hade lämnats kvar, och det var från dem, som
kejsartidens fastlandsgreker ledde sitt ursprung. Rasen kan därför
icke hafva varit vidare god. Icke ens Aten hade trots
kejsarnes alla omsorger kunnat höja sig till sitt forna lif, utan
förblef under hela kejsartiden en stilla och tyst lärdomsstad.
Äfven det aigeiska hafvets öar, fordom så blomstrande och
folkrika, voro nu öde och öfvergifna, och flera af dem hade
nu fått den betecknande bestämmelsen att göra tjänst såsom
romerska förvisningsorter; på Delos, fordom en af arkipelagens
mest folkrika öar, fann Pausanias nästan inga andra
människor än de soldater, som kom manderats dit att bevaka det
berömda templet. Det kanske mest talande exemplet på
denna folktomhet erbjuder det faktum, som den tyska
historieskrifvaren Seeck anför. I slaget vid Plataiai kunde blott en
del af Peloponnesos ställa 74,000 man i fält. Sex hundra år
senare förmådde hela Grekland ej ens att lämna en
kontingent af 3000 vapenföra soldater.
Också i det gamla Samnium hade genom Sullas krig
den helleniska befolkningen så godt som utrotats, och äfven
på Sicilien hade befolkningen så nedgått, att kolonister af den
anledningen måst sändas till åtskilliga städer. De förändrade
folkmängdsförhållandena antydas ock däraf, att Sicilien, som
under republiken varit Roms kornbod, under kejsartiden
måste läggas om till betesmarker. Af de landsdelar, som
bebotts af greker, voro endast städerna på Mindre Asiens
kust ännu blomstrande och folkrika, men å den andra sidan
voro urinvånarne här starkt uppblandade med orientaler,
och vissa städer hade redan under diadoktiden erhållit en
helt och hållet ny befolkning. Om det därför än är sant,
att kustbefolkningen i Mindre Asien både talade grekiska
samt själf ansåg sig vara af grekisk börd, så tillhörde den
dock etnografiskt hufvudsakligen en annan stam. Och det
samma kan i ännu högre grad sägas om städerna i Syrien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
