Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Antikens undergång - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
H. Schiick.
Palästina och Egypten. Öfverallt talades grekiska, men
befolkningen var mer eller mindre orientalisk.
Den grekiska befolkningen i det egentliga Grekland hade
således genom krig och emigration till större delen gått
under, och emigranterna hade i Orienten genom uppblanding
förlorat sin rent grekiska folkkaraktär.
Vända vi oss till Rom, finna vi, att det ursprungliga
folkelementet äfven här gått under, ehuru af olika skäl. De
genuina romarne hade varit de gamla patriciska familjerna,
hvilka redan vid kejsartidens början voro så godt som
utdöda — man räknade då endast 14 ätter med 20 familjer—;
det hade varit de, som framför allt fört de ständiga krigen
samt också hårdast drabbats af inbördesfejderna och
proskriptionerna. Deras undergång är således lätt förklarlig.
Plebejarne stammade däremot från de gamla slafvarna, som
under tidernas lopp erhållit friheten samt därmed utbytt
slafvens ställning mot klientens. Dessa slafvar voro
naturligen under republikens äldsta tid krigsfångar, men då
romarne ännu endast förde krig mot sina grannfolk voro
dessa slafvar latiner samt tillhörde således samma stam
som romarne. Deras insats i den romerska folkstocken
kunde därför ej gifva kulturen någon nv skiftning, men
väl höjde de denna kultur, därigenom att de tillförde den
arbetsduglighet och kraft; i äldsta tider var det ju slafven,
som utförde det egentliga, fredliga arbetet. Helt annorlunda
blef förhållandet under republikens senare tid och under
kejsartiden. Alla italer voro då romerska medborgare samt
kunde såsom sådana ej göras till slafvar; de gamla latinska
slaffamiljerna hade redan erhållit friheten och voro plebejer,
och de slafvar, som nu behöfdes, måste således skaffas från
annat håll, från Grekland, Thrakien, Gallien, Africa och
Orienten.
Men samtidigt, som befolkningen erhöll nya tillskott
från dessa land, minskades den ursprungliga befolkningen i
Italien. Genom en serie af sociala missförhållanden
(isynnerhet genom den fria spannmålsutdelningen) hade de italienska,
särskildt de latinska bönderna så småningom drifvits till
Rom att där öka proletariernas skaror. Af dessa åter
utvandrade den lifskraftigaste och bästa delen. De dådlystna
inrangerades nu — efter Marius — i republikens härar,
stupade antingen på slagfälten eller erhöllo efter tjänstetidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
