Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Antikens undergång - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antikens undergång.
45
slut kolonialjord, oftast i de nyeröfrade landen; i regeln
voro de ogifta — ända till Septimius Severus var äktenskap
t. o. m. förbjudet för soldaterna — och de efterlämnade
således ingen romersk afkomma. Skaror af andra drogo
såsom köpmän till provinserna för att exploatera dessa, men
icke häller dessa kringresande krämare torde ofta hafva
bildat familjer, utan i stället finna vi, att de slöto sig
samman till ett slags gillen eller klubbar, som gåfvo dem en
ersättning för det egna hemmet. Endast de sämsta elementen
stannade således kvar i Rom att där lefva af «panis et
cir-cences», men dessa proletarier voro ofta för fattiga att skaffa
sig hustru och barn, och i hvarje fall var ett dylikt förslafvadt
släkte ur stånd att upprätthålla den latinska folkkaraktärens
goda egenskaper.
Den gamla befolkningen gick således ohjälpligt under,
och den nya, som uppstod, rekryterades blott af frigifna
slafvar. Under republikens senare tid, då dessa slafvar
ännu till en stor del voro greker, tillförde de väl Italien en ny
lifskraft, som ju också röjer sig på kulturens område. Det
är denna slafimport, som till en god del förklarar det
hellenistiska skaplynnet hos det sista förkristliga århundradet;
befolkningen i Grekland och Italien blef under denna tid
tämligen ensartad, och slafimporten betydde ju i själfva värket
blott, att man öfverförde kraft från Grekland och stälde
denna i den romerska bildningens tjänst. Grekland gick
visserligen under på denna omflyttning, men för kulturen i
dess helhet betydde detta ingen tillbakagång, endast en
förflyttning af dess centra. Snarare kan man säga, att denna
grekiska kultur genom den romerska inympningen blef
ungdomligare och friskare. Men under kejsartiden ändrades
dessa förhållanden. Den grekiska slafmarknaden var nu
uttömd, och såsom undersåtar i det romerska riket voro
grekerna nu mera åtminstone lagligen skyddade mot att röfvas
bort i slafveri. Nya slafvar kunde därför blott anskaffas från
sådana land, som lågo utanför det romerska rikets gränser
eller från de halfvilda folk, som visserligen nominelt lydde
under Rom, men där röfvar väsen det och ett ständigt
upprorstillstånd berättigade en systematisk slafjakt. De nya slafvarne
voro således tyskar och gallier, afrikaner, illyrer, korser och
orientaler, hvilka senare, äfven när de tillhörde det romerska
riket, likväl ofta brukade sälja sin barn i slafveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
