Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Antikens undergång - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
H. Schiick.
Af dessa användes de råa och kraftfulla barbarerna mest
till arbetsslafvar och gladiatorer, orientalerna däremot till
lvxslafvar. Gladiatorerna, som voro ogifta, dogo ju i regeln
utan afkomma, och äfven arbetsslafvarne torde mera sällan
hafva varit gifta; barbarkvinnorna voro ju en sämre
arbetskraft än männen samt infångades därför ej så ofta på de
vanliga slafjakterna. Visserligen kunde en slafägare i sitt
testamente skänka äfven dessa stackars arbetsdjur friheten,
men naturligen ihågkommos de mindre ofta än lyxslafvarna,
som ju stodo honom närmare, under det att han kanske
aldrig ens sett sina arbetsslafvar. Efter frigifningen var det
också betydeligt lättare för den f. d. lyxslafven att bilda
familj; slafvinnorna, åtminstone de som erhöllo friheten, voro
nämligen oftast från orienten, ty blott de smidiga, orientaliska
kvinnorna lämpade sig rätt för slafmarknadens behof, (af
kammarjungfrur, prostituerade o. s. v.), och en orientalisk
libertinus hade därför jämförelsevis lätt att till hustru tinna
en libertina af samma stam, under det att den nordiska
barbaren däremot endast mera sällan kunde tinna en
barbarkvinna, med hvilken han kunde förena sitt öde och bilda
familj.
Dessa orientaliska libertiner, som under sin slaftid
vanligen användts till kockar, hofmästare, frisörer, sångare,
dansörer, kammartjänare o. s. v., ofta blott till ett slags
statister, som genom sina granna dräkter fingo vittna om sin
herres rikedom och samhällsställning, hade ej sällan erhållit
friheten just genom att smickra sina härskares och
härskarinnors sämre egenskaper, och de interiörer af det romerska
lifvet, till hvilka de nödgats vara vitnen, hade ej varit de
bästa. Såsom fria förde de, så vidt det var dem möjligt,
samma lif som deras herrar en gång fört. Äfven de
om-gåfvo sig med en skara af lättingar, och det värkliga, dugande
arbetet betraktade de blott såsom ett nedsättande slafgöra,
passande för germaner, illyrer och andra barbarer. Sluga
och samvetslösa förvärfvade de sig ofta • stora rikedomar
samt viktiga ämbeten. Ganska tidigt under kejsartiden se
vi dessa mer eller mindre helleniserade orientaler såsom de
ledande inom sämhället och cæsarer och senatorer såsom
dockor i deras händer. Af Claudius’ båda frigifna, Narcissus
och Pallas, ägde den förre antikens största privatförmögenhet
eller 400 millioner sestertier, den senare 300 millioner, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
