Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. Schück: Antikens undergång - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antikens undergång.
51
den orientaliska slatimporten, fortfor emellertid detta
tvåbarns-system och folkmängdens därmed sammanhängande
sjunkande. Det var slafsinnets materialism, som häri tog sig ett
uttryck. Något högre än rikedomen kunde den degenererade
libertinen ej tänka sig, och äfven de ädlare och bättre
naturerna voro, kanske utan att de själfva märkte det, fångna
under samma materialism. Man ville derför ej förminska
förmögenheten genom att dela den på för många arfvingar,
och följden biet, att en familj sällan hade mera än ett eller
två barn. Men då detta system naturligen företrädesvis
till-lämpades inom de burgnare klasserna, blef samhället i följd
däraf ständigt rekryteradt nedifrån. Men detta betydde å den
andra sidan kulturens tillbakagång.
Denna folkminskning är emellertid ej konstant för hela
kejsartiden. Med det tredje århundradet börjar nämligen
folkstocken återigen att stiga. Men det är icke Italiens gamla
befolkning, som ökas, utan det är ett nytt och lifskraftigt folk,
hvars massinvandring nu vidtager. Italiens folkstock, som
förut orientaliserats, börjar nu att germaniseras.
För att upphjälpa det förfallna landtbruket och fvlla de
på folk utblottade distrikten tillgrep nämligen Marcus
Aurelius en radikal åtgärd. Han ingick nämligen «förbund» med
en mängd af de germanska stammar, hvilkas angrepp på
riksgränsen hade utgjort en ständig fara för det romerska
riket, och tillät dem nu — med hustru och barn — slå sig
ned på vissa områden inom riket såsom s. k. inquilini,
d. v. s. såsom ett slags halffria småarrendatorer. Största
delen erhöll väl sin boplats vid Donau och Rhen, men skaror
af andra öfverfördes till Italien och Africa. Och detta
kolonisationssystem fortsattes äfven under Marcus Aurelius’
efterföljare.
Riket fick nu en ny lifskraft. Ett ungt folk, som ej led
af de forna innebyggarnes clegenerations-tvinsot inympades
på den romerska folkstocken, och följden visade sig snart i
en stigande folkmängd. Det gamla talet om den ständiga
folkbristen förstummas, likaså klagomålen öfver omöjligheten
att anskaffa soldater. «I det fjärde århundradet — säger Seeck
— var utskrifningsmaterialet så rikt, att man kunde vara
kräsen vid antagandet af rekryter, och slutligen införde man
ett militärmatt, som väl motsvarade den germanska, men
ingalunda den sydländska kroppslängden. I äldre tid hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
