Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Schück: Gustaf III - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf 111.
Den älskvärda härtiginnan af Södermanland en på
samma gång skarpsynt och mycket välvillig antecknarinna,
oberörd af partilidelser och nästan aldrig i brouillerie med
konungen har i sin dagbok nedskrifvit en liten förträfflig
karaktärsstudie, som tydligen är gjord sine ira et studio. Hon
erkänner hans begåfning och hans kunskaper, hans lysande
konversationsförmåga, hans intresse för umgänget med litte
rärt bildade personer och hans smak för läsning. Med ett
mycket lätt klander antyder hon hans mindre passande lidelse
för teatern och tillägger: «för närvarande (1779) tyckes han
mest ifra för tornerspel och ridderliga fester och hade säker
ligen gärna velat vara en riddare och lefvat under riddar
tiden. Han är helt visst mycket ärelysten och önskar nog
göra sig ett namn inom historien, ehuru jag betviflar, att
det skall lyckas honom, ty blind som han är för sina egna
intressen väljer han ej rätta vägen härtill, hvilket torde bero
på hans visserligen framstående, men falska karaktär. Han
är föga road af allt arbete och egnar därför ej tillräcklig tid
åt statsangelägenheter. Denna hans försumlighet, när det
gäller allmänna angelägenheter, är uteslutande beroende på
hans lättja; kan han endast öfvervinna denna, är han i stånd
att vara ganska arbetsam.» Hon öfvergår därefter att tala
om hans jakt efter nöjen, hans misstänksamhet och hans
brist på allvar. Hon talar om hans kvinnliga smak för allt
slags grannlåt, isynnerhet juveler, men påpekar, att denna
mycket illa harmonierar med «hans förfärliga osnygghet, hvil
ken också gör, att hans tänder äro orena och fula och hans
andedräkt illaluktande. Trots sitt intresse för granna och
lysande kostymer kläder han sig ytterst slarfvigt, och det kan
ibland hända, att hans knäbyxor sitta sa illa, att det nakna
knäet sticker fram».
Porträttet är således ej vidare tilltalande, och dock hade
härtiginnan ännu ej lärt känna honom från den sämsta sidan
hans uppträdande vid moderns dödsbädd, där han lade i
dagen en förening af förställning och hjärtlöshet, som äfven i
härtiginnans opartiska och lugna framställning värkar hemskt
upprörande. Och hvad hans närmaste kunde tilltro honom
om, visas bäst af den bekanta historien om Gustaf Adolfs
födelse. Hans bror, härtig Fredrik, sade honom rent ut, att
han ansåg honom ur stånd att blifva fader till något barn,
cch vid hofvet tyckes man hafva varit tämligen allmänt öfver-
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
