Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Hasselblatt: Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Hassclblatt.
eget har nog sin rot i en fjärmare jordmån hos de gamla
sångarena af hans egen stam och några anglosaxiska dik
tare, man har nämnt Swinburne och Rossetti. Också från
fransk poesi flyter det källor in i hans dikt; hela hans natur
har väl sin starkaste dragning ät den romanska andens bland
ning af kritisk klarhet och hängifven mystik. Öfver mycket
af det han skrifvit kunde stå som måtto livad Musset sjöng
om diktarens kall och konst:
«Faire un travail exquis, plein de crainle et de charme,
Faire une perle d’une larme.»
Hans dikt har säkert flere litterära ingredienser än dess
varmt personliga ton låter ana. Men fällningen är hans
egen, denna glittrande bottensats, i hvars kristalliska massa
färgspelet af hans egen personlighet bryter in. Formad af
dess skimrande stycken blir hans poesi en konst af samma
art som de gotiska kyrkfönstrens mosaik. wSom en vision
lyser den ur dunklet under skumma tempelhvalf. Ämne och
form äro konstnärens val, men i färgen brinner och slocknar
den sol, som får bladen att grönska och inullen att gro.
Dikterna låta en tydligt läsa skaldens utveckling under
dessa närmaste år. I «Legender och visor» råder ännu
smärtan och den tunga domningen efter slaget i «Nya
dikter» märker man tillfrisknandet till lifvet och arbetet.
Såren blöda ännu, men sorgen smälter ner i tindrande vemod
och bitterljuf längtan. För andra gången sträcker diktaren
armarna mot tankelifvets fredade refugium midt i det bru
sande världsvimlet. Han hade gjort ett flyktigt besök där
förr. Men nu vill han finna sig hemma. Essaysamlingen «Från
Gustaf Hl:s dagar» (1896), till hvilken materialet småningom
samlats under hela denna tid, blir hans nästa bok. Här är
han ännu till en del skalden, som söker poesin i det för
brunna, diktar in i tidernas och typernas aska sin egen inbill
nings rödheta glöd. Gustaf 111 var väl knapt i verkligheten
den strålande ljusgestalt, kring hvilken Levertin strör sin
fantasis lätta skimmer, och Bellmans väldiga naturgeni om
slöt väl knapt de vidder af universalitet och lifserfarenhet,
som han tror sig finna nedlagda i dess djup. Han lät här
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
