Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Krogvig: Gustaf Fröding - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Fröding.
citet och germanism» gir han tvertimot en træffende karak
teristik af den og bestemmer den som et utslag av nord
boens selvhævdelsestrang. Han skriver: «Trögt och utan hän
delser måste under vinterskymning och fredsår tiden ha skridit
fram i odaltjället och vant sinnet att godmodigt låta företeelserna
flyta samman till ett enahanda, till det ljusdunkel som är hu
morens luft. Individens uppgående i det hela, eller det helas
uppgående i individen kan endast försiggå genom ett däm
pande af det söndrande ljusets skärpa, ett musikalisk ljusdunkel,
där linjerna och föremålens olika afstånd och storlek utplå
nas. Sydländingarne deremot äro vana att se en skarp linje
mellan ljus och skugga, och de tilltalas icke af ett godmodigt
likhetstecken mellan udda och jämt, utan af de oförsonliga
motsatserna i ett tragiskt drama.»
Denne Heidenstams karakteristik af humoren falder paa
det nærmeste sammen med Frödings, naar han skriver: «att
den är en yttring af den medfödda sympathien, som icke
behöfver predikas utan är tillstädes ändå hos rättfärdige och
orettfärdige, som äga förmåga af sympathi. Den är de publi
kaners och syndares evangelium, den lär oss att finna nöje
och behag i hvarandra, den förenar oss i det sorgbundna
löjes brödraskap, där ingen anses god och ingen ond, emedan
den alldeles bortser från, om man är det ena eller det andra.»
Heidenstam og Fröding er da enige om at betragte hu
moren som et utslag av selvopholdelsestrang, som en overfor
livets übønhørlighet følsommere og mindre bærekraftig men
nesketypes redskap til at avdæmpe indtryk og lilskikkelser.
Forskjellen paa dette punkt mellem de to digtere ligger i, at
mens Heidenstam ser noget næsten nedværdigende i benyt
telsen av dette middel og derfor stiller seiv den ypperste
kunst, der lever i humorens clairobscur som Rembrandts og
Shakespeares, under f. eks. Rafaels, hvis «disputation» synes
ham digtet «under cirkelns, avrundingens och den absoluta
fulländningens tecken», saa er den forhøielse af det aandelige
livs varmegrad, som humoren betegner, for Fröding den nød
vendige betingelse for at han skal kunne utfolde sine evner.
Mens «Vallfart och vandringsår »s, «Endymion»s og «Hans
Alienus’» fortåtter viet sin tidligste virksomhet til forkyndel
sen av en hellensk livskunst, en fri og stolt livsutfoldelse,
ventet värmlandsvisernes «sorglustige» sånger for at bruke
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
