Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hedén: Gestalter ur Sverges nyare historia. I. Bakgrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Hedén.
medlemmarne från förvaltningen och överlämnat dess högsta
ledning åt statssekreterare utan stämma i rådet. Ar 1840
blevo emellertid de flesta statsråden departementschefer. Men
fortfarande fanns det icke någon statsminister, utan det var
konungen själv som bestämde statsrådets sammansättning,
och denna sammansättning vart aldrig riktigt enhetlig. Under
Karl Johans tid sutto i regeln konservative och moderate,
under Oscar I konservative, moderate och liberale sida vid
sida i statsrådet.
Först under Karl XV, som 1858 övertog regeringen under
sin faders sjukdom, ändrades förhållandet faktiskt ehuru
varken slutgiltigt eller principiellt. Denne monark var visst
icke böjd att avstå från det personliga kungadömet, och han
var snarare mer än mindre konservativ än Oscar I. Men
han delade sitt folks utrikespolitiska sympatier, främst skan
dinavismen och kärleken till Frankrike, i fullaste måtto.
Redan detta gjorde det svårt för honom att skilja sig från
den härskande liberala folkstämningen, och därtill kom att
han var för mycket ögonblicksmänniska för att kunna göra
sin vilja gällande mot en stark konselj. En sådan fick
han också: den De Geer-Gripenstedtska, kallad den bästa
av ministärer och i verkligheten Sverges första moderna
ministär.
De Ge er, som vart justitieminister 1858 men först på
1860-talets första år fick sin ministär enhetlig, var först och
sist moderationen förkroppsligad. Utan nyskapande fantasi
hävdade han med övertygelse att politiken ej fick vara före
sin tid. Men han var tillräckligt klartänkt, human och
känslig han ägde en ganska god fast icke djup ästetisk
begåvning för att inse faran av att politiken vart alltför
långt efter allmänna opinionen. Stödd av sin finansminister
Gripenstedts mera eldiga och trosvissa personlighet grep
han sig därför an med lösningen av de länge fördröjda sam
hällsproblemen och lyckades verkligen i flera och viktigare fall
än dittills skett bringa den liberala oppositionens långvariga
strävanden till ett åtminstone för ögonblicket tillfredsstäl
lande slut.
Först vid riksdagen 1856—58 då Gripenstedt redan var
finansminister, kan frihandeln sägas ha slagit igenom, i det
livsmedelstullarne avskaffades, och sin definitiva seger vann
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
